Böcker och tidskrifter utgivna av Institutet för de inhemska språken och språkspalter och artiklar skrivna av medarbetare vid institutet

Betydelsenyanser

Reuters ruta 22/4 1988

Vad är det för skillnad på trygg och säker? ”Tryggare sex” talades det nyligen om i en tidningsartikel. Är trygga synonymt med säkerställa?
Osäker

Både trygg och säker är ord med skiftande och delvis vag betydelse. Detsamma gäller avledningar som trygghet och säkerhet, trygga och säkra.

I och med att orden ligger nära varandra i betydelse och båda har ett relativt vitt betydelseomfång så överlappar deras betydelser varandra i rätt stor utsträckning. Ändå är det klart att de har var sin kärnbetydelse som gör att de absolut inte kan betraktas som direkta synonymer.

Både trygg och säker kan användas bl.a. om platser o.dyl. (en trygg/säker tillflyktsort), om framför allt levande varelser i förhållande till yttervärlden (här är den/du trygg/säker) och slutligen om personliga egenskaper eller känslotillstånd (en trygg/säker människa).

Grundbetydelsen hos trygg ligger åtminstone delvis på det psykiska planet. Att man är trygg innebär att man inte behöver känna sig hotad eller oroad: ett litet barn känner sig tryggt i pappas trygga famn, och i psalmen sjunger vi ”Tryggare kan ingen vara / än Guds lilla barnaskara”. Trygg används ofta också om ekonomisk ställning: en trygg ålderdom, en trygg anställning.

Exakt vad som är kärnbetydelsen av säker är svårt att säga, men i förhållande till trygg har säker en något mer konkret eller objektiv betydelse: en säker väg är en väg som inte medför fara, och man talar om skottsäkra västar och stötsäkra klockor. Med en mycket grov förenkling kan man säga att man är säker och att man känner sig trygg.

När det gäller mänskliga egenskaper är skillnaden mellan trygg och säker klar: en trygg människa utstrålar trygghet, en säker människa får ofta andra att känna sig osäkra. Skillnaden kommer också tydligt fram om vi jämför otrygg och osäker.

Sedan finns det naturligtvis massor av fall då trygg och säker kan användas synonymt. En trygg hamn är till exempel detsamma som en säker hamn.

Vad sex beträffar är säker det ord som bör användas när man tänker på faran för könssjukdomar eller risken att bli med barn. ”Trygg sex” för snarast tankarna till psykisk trygghet, närmast väl då förvissningen att inte bli övergiven av sin partner.

Trygga kan användas i betydelsen ’säkerställa’ (t.ex. trygga tillgången på råvaror), men grundbetydelsen är ’göra trygg’, t.ex. ”trygga sin ålderdom”.

***

Språkliga tokigheter accepteras och sprids tydligen alltid lättare än korrekta uttryck. På senare tid har vi också här i landet – av tidningssvenskan att döma – lärt oss att sticka in ett upp i olika sammanhang. Man ”syr upp” en klänning (inte för att göra den kortare), man trycker upp en bok och man binder upp sig för något. Varför inte bara sy, trycka och binda sig?
L.G., Åbo

Det är naturligtvis riktigt att ett sådant extra upp är onödigt om det inte tillför meningen någon ny betydelsenyans. Då är det allt skäl att undvika det.

Men vad kan det bero på att vi har fått in uttryck som dessa inte bara i svenskan utan också i danskan och norskan? När ett visst uttryck eller en typ av uttryck sprider sig kan man i allmänhet inte bara skylla på språkbrukarnas dåliga moral, utan man måste också räkna med att det kanske fyller någon funktion. Därmed inte sagt att alla modeord och modeuttryck är berättigade.

Att sy upp och att sy betyder kanske för det mesta samma sak, men en liten skillnad i innebörden tycks det finnas: man syr en klänning men syr upp en ny modell (enligt modeskaparens teckning).

Likaså finns det uppenbarligen en nyansskillnad mellan trycka upp och det enkla trycka. Trycka upp är belagt redan i början av 1960-talet och har på något sätt en mera tillfällig prägel än trycka. Man talar knappast om att trycka upp en bok, däremot om att trycka upp en ny upplaga av t.ex. en broschyr.

”Binda upp” har sin egen historia: det kommer ursprungligen från uttrycket ”binda upp svansen på någon” i betydelsen ’få bukt med någon’.

Ytterligare två exempel på verb + upp är ”starta upp” och ”följa upp”, båda lån från engelskan. De här uttrycken har bägge fått en innebörd som inte är densamma som ’starta’ respektive ’följa’.

Starta upp används både konkret (om maskiner och anläggningar) och i mer överförd bemärkelse (om t.ex. projekt) när det är fråga om relativt långvariga och omständliga igångsättningsprocedurer. Följa upp i sin tur innebär ju att noga följa något som har satts i gång och vid behov sätta in nya åtgärder.

Mikael Reuter