Böcker och tidskrifter utgivna av Institutet för de inhemska språken och språkspalter och artiklar skrivna av medarbetare vid institutet

Sköt flyende – fick villkorlig dom

Reuters ruta 15/5 1987

På sista tiden har jag undrat över vissa journalistiska uttryck. ”Polis sköt den flyende”, ”Man sköt ned tre ungdomar i tunnelbanan”. Varje gång hajar jag till och ser de orörliga kropparna ligga utspridda. För mig har uttrycket skjuta en människa eller ett djur respektive skjuta ned en människa betytt ’döda’. Om jag kommit från en jakt och sagt ”Jag sköt en räv” så skulle man ha frågat ”Var har du räven?”. Men om jag sagt ”Jag sköt på en räv”, så skulle frågan ha varit ”Bommade du eller blev den skadskjuten?”.
Nu tycks de skjutna oftast krya på sig, vilket ju är bra. Har jag uppfattat uttrycket fel eller har det undergått en sentida förändring?
A-I.E., Kimito

Det har uppenbarligen blivit vanligare på senare tid att massmedier använder skjuta på detta sätt, inte minst i rubrikstil (”Polisman skjuten på öppen gata”) även om det visar sig att offret lever och kryar på sig. Ändå tror jag att nästan alla läsare reagerar som frågeställaren: den som är skjuten är död, och om man skjuter eller skjuter ned någon så dör han.

Det är alltså klart olämpligt att använda sådana uttryck, men det är inte alltid så lätt att finna en bra omskrivning. Ett sätt är att använda ”skjuta på” som i frågarens exempel: ”polisen sköt på den flyende”, ett annat att precisera var skottet tog: ”NN skjuten i benet”. Att använda ”skadskjuta” går ju inte när det gäller människor, det är en alltför utpräglad jaktterm (tänk er rubriken ”Reagan skadskjuten”...), och ”beskjuta” för tankarna till större militära insatser.

Finskan har här en resurs som bl.a. svenskan saknar: genom att använda partitiv kan man visa att offret inte dog. Det är en skillnad mellan ”poliisi ampui miehen” och ”poliisi ampui miestä”, ”pääministeri ammuttiin” och ”pääministeriä ammuttiin”.

På svenska får vi ta till andra uttryckssätt, i synnerhet när det gäller att ersätta uttryck av typen ”polis skjuten”. Vi kan t.ex. säga ”skadad av kula”, ”utsatt för pistolattentat” eller dylikt, eller som sagt vända på det hela och säga ”rymling sköt på (eller mot) polisman”, ”pistolattentat mot premiärministern” osv.

***

Jag har alltid funderat på betydelsen av två ord, nämligen villkorlig och ovillkorlig. Vad är skillnaden? Man talar ju om villkorlig dom. Betyder det då att man hamnar i fängelse?
Frågvis

Nej, med villkorlig dom hamnar man inte i fängelse annat än om man begår ett nytt brott, som är tillräckligt allvarligt för att det skall anses att man inte längre uppfyller den ursprungliga domens villkor om att man skall avhålla sig från brottslighet. En villkorlig dom kan t.ex. innebära tre månaders fängelse, men straffet utmäts inte om brottslingen låter bli att begå nya brott under en viss tid. Begår han emellertid ett nytt brott så läggs det tidigare tilldömda straffet till det straff han får för det nya brottet.

Ett ovillkorligt straff är då naturligtvis ett straff som utmäts oberoende av omständigheterna, med andra ord ovillkorligen.

Vi kan jämföra med skolvärldens villkor – ett uttryck som för övrigt används bara i finlandssvenskan. Uttrycket betyder ju i stort sett ’underkänt vitsord som måste höjas för att eleven skall kunna flyttas upp i nästa klass’. Ursprunget till villkor i den betydelsen är att det i betygen stod att eleven uppflyttas till nästa klass på villkor att det underkända vitsordet i ett visst ämne höjs. På det sättet fick vi hela raden av praktiska men för en rikssvensk obegripliga ord: villkorist, villkorsläsning, villkorskurser, villkorsförhör.

Liksom man vid villkorligt fängelsestraff slipper sitta i fängelse på villkor att man bär sig hyggligt åt i fortsättningen, uppflyttades man i skolan till nästa klass på villkor att man lyckades höja sitt underkända vitsord – dvs. att man klarade villkorsförhöret.

Mikael Reuter