Böcker och tidskrifter utgivna av Institutet för de inhemska språken och språkspalter och artiklar skrivna av medarbetare vid institutet

Med långa tänder inför riksdagsvalet

Reuters ruta 13/3 1987

Jag vill gärna fästa uppmärksamhet vid uttrycket ”med långa tänder”, som ju är okänt i Sverige. Enligt min åsikt kunde det hänföras till de acceptabla fennicismerna i fråga om konkret ätande och tuggande. Om man känner sig tvungen att äta någonting som inte smakar bra, så kan man ju faktiskt dra in tungan och försöka tugga med så få smakupplevelser som möjligt. Däremot verkar det för mig egendomligt att använda uttrycket i överförd bemärkelse, som t.ex. i rubriken ”Flyttning med långa tänder” (om UM:s flyttning till Marinkasernen).
K.T., Helsingfors

Uttrycket ”med långa tänder” är faktiskt inte bara helt okänt utan uppenbarligen också oförståeligt i Sverige. För några år sedan testade jag det på en svensk kollega, och hans första gissning var att det betydde ’glupskt’ eller något liknande. Bilden av att man tuggar på något med yttersta delen av tänderna för att slippa känna smaken är alltså inte så självklar, även om den för oss i Finland är naturlig.

Det är i allmänhet svårt att veta vilket språk som är det långivande när man diskuterar ett uttryckspar som ”pitkin hampain” och ”med långa tänder”. I det här fallet får det emellertid anses ganska säkert att det är från finskan uttrycket kommer, eftersom det bara används i Finland och i första hand i klart tvåspråkiga trakter. Men det behöver förstås inte i sig betyda att uttrycket brännmärks, om man tycker att det är målande och fyller en funktion.

Personligen tycker jag att vi kanske inte borde vara alltför restriktiva när det gäller den här typen av språkliga bilder. Det skadar minsann inte med lite extra kryddor i vårt språk, även om de är av främmande ursprung liksom de flesta av våra matkryddor. Så även om vi bör vara medvetna om att uttrycket inte förstås i Sverige tycker jag att vi kan fortsätta att använda det här, som en lokal färgning på svenskan i Finland.

Till saken hör att väldigt många språkliga bilder är långods som vandrat från språk till språk och från kulturområde till kulturområde. Då kan vi väl också låta det finska språket och kulturområdet lämna sitt bidrag i form av en ganska målande bild, även om vi naturligtvis inte i otid skall rusa iväg och översätta en massa finska uttryck.

I motsats till frågeställaren menar jag också att om vi en gång lånar ett uttryck som ”med långa tänder” i dess mera konkreta betydelse, så kan vi också ta steget ut och använda det överfört i betydelsen ’med stor tvekan, motvilligt’. Men som sagt: minns att det inte förstås i Sverige utan särskild förklaring.

Det finns ett annat särfinlandssvenskt uttryck som faktiskt saknar motsvarighet inte bara i rikssvenskan utan också i finskan, och det är talesättet ”det skulle inte slå hål i sidan” (t.ex. med en grogg eller varför inte en kopp kaffe). I rikssvensk språkbruk motsvaras det närmast av ”det skulle inte sitta illa”.

Ursprunget till ”det skulle inte slå hål i sidan” har jag inte lyckats komma på trots ett visst detektivarbete. Det används inte allmänt över hela det finlandssvenska språkområdet. Vissa iakttagelser tyder på att det är vanligast i studentjargong och i akademiska kretsar, men det tycks också vara känt åtminstone i Åbolands skärgård. Det troliga är att det syftar på båtsidan.

Det intressanta är i varje fall att uttrycket inte tycks ha någon motsvarighet i de nordiska språken eller något av de större europeiska kulturspråken. Någonstans har jag läst eller hört att det eventuellt finns ett liknande uttryck i nederländskan. Om någon läsare kan hjälpa mig med spårningen är jag tacksam, liksom jag gärna vill ha uppgifter om uttryckets utbredning i Svenskfinland.

***

Vi har som känt riksdagsval 15–16.3. Heter det i bestämd form ”riksdagsvalet” eller ”riksdagsvalen”?
K.W., Helsingfors

I finskan är vaalit ett s.k. pluraletantum, alltså ett ord som alltid står i pluralis (liksom t.ex. markkinat). I svenskan kan däremot val (och marknad) bra användas i singularis, om man inte avser flera val respektive marknader. När det gäller riksdagsval och presidentval är det ju fråga om ett enda val, även om det förrättas i olika valkretsar, och därför bör vi på svenska tala om riksdagsvalet.

När det gäller kommunalval är det däremot fråga om ett val i varje kommun, vilket kan göra det befogat att tala om kommunalvalen. Men också i det fallet tror jag att det naturliga på svenska vanligen är att se det som en helhet och tala om kommunalvalet.

Mikael Reuter