Böcker och tidskrifter utgivna av Institutet för de inhemska språken och språkspalter och artiklar skrivna av medarbetare vid institutet

Landsbygdspartiets stöd?

Reuters ruta 27/11 1987

I en tidningsledare för några dagar sedan talas det om ”den gallup om partiernas understöd som HS publicerade i går”. Bland annat får vi veta att ”centerpartiets stöd har ökat från 17,6 procent i marsvalet till 18,9 nu” och att ”landsbygdspartiets stöd samtidigt minskar”.
Min fråga är: kan man använda en sådan genitivform som ”centerpartiets stöd” när man avser det stöd centerpartiet åtnjuter bland väljarna? Vore det inte bättre att säga t.ex. ”stödet för centerpartiet”?

Stöttepelare

Det här är en ganska intrikat och intressant fråga. Det rör sig om en särfinlandssvensk konstruktion som visserligen noterats tidigare (av Birger Liljestrand i hans bok ”Juttu och sammetsfarmare”) men som inte har diskuterats närmare i språkvårdslitteraturen.

Det som uppenbarligen mest stämplar konstruktionen som finlandssvensk är just genitivformen. Men det visar sig också att hela användningen av stöd på detta sätt tycks vara i viss mån främmande om man ser till rikssvenskt språkbruk.

Uttryck som ”landsbygdspartiets stöd” och ”Kivistös stöd” skulle normalt av en rikssvensk tolkas på ett helt annat sätt än vad vi är vana att göra. Det hänger samman med att ord som på detta sätt står i genitiv i svenskan vanligtvis uppfattas som subjekt: ”Kivistös stöd” är alltså det stöd Kivistö ger till någon annan, precis som ”statsministerns mord” innebär att statsministern har mördat någon. Alternativt kunde ”landsbygdspartiets stöd” eventuellt uppfattas som det partistöd landsbygdspartiet åtnjuter.

Enligt detta kan vi alltså säga att Koivisto fick Kivistös stöd i förra presidentvalet, och att han nu liksom då har fått landsbygdspartiets stöd. Däremot är det främmande och rentav svårbegripligt för en rikssvensk om man enligt mönster av finskans ”Kivistön kannatus” använder ”Kivistös stöd” i betydelsen ’det stöd Kivistö har bland väljarna’. 

Hur uttrycks då detta senare på svenska?

Frågaren föreslår prepositionsuttrycket ”stödet för centerpartiet”, och det skulle väl i och för sig kunna tänkas. Problemet är bara att inte heller det uttrycket tycks användas i Sverige eller vidkännas av rikssvenskar.

Det visar sig att notiser om opinionsmätningar över huvud taget är sparsamma med ordet stöd. I allmänhet uttrycker man sig på annat sätt: folkpartiet har x procent av väljarkåren, x procent av väljarna skulle i dag rösta på moderaterna, socialdemokraterna har ökat med x procentenheter och ligger nu på y procent, centern noterar hela x procent osv.

I den mån stöd används förekommer det i andra typer av konstruktioner. Man kan t.ex. säga att presidentkandidat NN får stöd av 12 procent av väljarna eller att han har ett väljarstöd på 12 procent.

Sedan kan man naturligtvis också använda verbet stödja: 25 procent av väljarna stöder i dag socialdemokraterna. Men verbet stödja kan på svenska uppfattas som mer aktivt än finskans ”kannattaa” – det kan ju också betyda detsamma som ”tukea”.

Vilka slutsatser skall vi då här i Finland dra av allt detta?

Jag tror det vore bra om vi kunde komma ifrån en konstruktion som av många rikssvenskar betraktas som ologisk och svårbegriplig. Vill vi odla våra finlandssvenska säregenheter – och det vill vi ju i viss utsträckning – så tycker jag vi skall hålla oss till kännspaka ord och utryck. Osvenska syntaktiska konstruktioner är ingenting att kämpa för.

Samtidigt är jag medveten om att konstruktionen i fråga har bitit sig fast ganska starkt i de politiska skribenternas språk. Den är till synes bekväm, och missförstås knappast i Finland. Det är föga troligt att den försvinner så lätt ur språkbruket.

Men de alternativa sätten att uttrycka saken är minst lika bekväma och lätta att förstå. Varför inte då uttrycka sig på ett sätt som är fullt gångbart inte bara här i Finland utan också i Sverige och det övriga Norden? Det är många nordbor som får sin information om den finländska politiken genom att läsa finlandssvenska tidningar. Då är det väl lika bra att undvika uttryckssätt som för dem känns främmande, svårbegripliga och kanske rentav irriterande. 

Mikael Reuter