Böcker och tidskrifter utgivna av Institutet för de inhemska språken och språkspalter och artiklar skrivna av medarbetare vid institutet

Julklappar och länkstationer

Reuters ruta 18/12 1987

Varför talar man på svenska om julklappar och inte om julgåvor? Är det en fennicism att tala om julgåvor (från fi. joululahja)? Och vad kallar man på svenska de små gåvor som företag ger till diverse kontaktpersoner, inte minst i jultid (fi. liikelahja)?
Till sist: jag har hört att det är en finlandism att säga att man går på uppköp. Men vad gör en rikssvensk som går på juluppköp?

Frågvis julklappsgivare

Ordet julklapp är känt i svenskan sedan mitten av 1700-talet, men någon direkt motsvarighet finns inte i de andra nordiska språken och inte heller i finskan eller i andra europeiska språk som står svenskan nära.

Bakgrunden till det svenska ordet julklapp är den gamla folkliga seden att vid jultid klappa på dörren eller fönstret hos grannar och släktingar och kasta in små skämtgåvor som till exempel halmfigurer. När sedan bruket att ge varandra riktiga presenter till julen kom till Sverige på 1700-talet, kopplades detta nya bruk till den gamla seden, och benämningen julklappar användes också om de nya gåvorna, vanligen inslagna i papper, förseglade med lack och försedda med verser.

Man kan knappast säga att det är en fennicism att tala om julgåvor, men det är inte omöjligt att ordet är vanligare i Finland än i Sverige på grund av finskans joululahja. I varje fall är det väl ganska ovanligt både i Sverige och i Finland att använda julgåva om vanliga privata julklappar. I både norskan och danskan talar man däremot om julegave.

Det är intressant att det finska ordet liikelahja tycks vara en helt etablerad term för de presenter som vissa företag delar ut i form av t.ex. pennor, pennställ, askkoppar och fickräknare. En motsvarande terminologisering har inte ägt rum på svenska. Snarast skulle man väl använda det allmäna ordet presentartikel, men självfallet kan man också tala om företagspresenter utan risk för att bli missförstådd.

Ordet uppköp används faktiskt på olika sätt i Sverige och i Finland. I Sverige förutsätter det att man köper upp stora mängder varor i parti, medan det hos oss i Finland används om vilka inköp som helst. Att ”gå på uppköp” motsvaras i sverigesvenskt språkbruk av att handla, och följaktligen talar man också om att julhandla.

Konsumentkooperationen i Sverige spred för ett antal år sedan sloganen Julhandla konsumentägt, som sedermera togs upp av en utländsk språkvetare som exempel på hur man på svenska kort och koncist kan uttrycka meningar som kräver långa omskrivningar på andra språk (försök t.ex. översätta uttrycket till finska, engelska eller tyska ...). 

***

”Televerket förstorar sin linkstation” fick vi veta i en notis om en kabelskada som ingick i onsdagens Hbl. Heter det verkligen ”link” på svenska? Är inte det ett onödigt lånord när vi har ordet länk?
Den felsökande länken

Det etablerade svenska ordet för en sådan teknisk anordning för överföring av radiosignaler är utan vidare länk. I Sverige förekommer över huvud taget inte ”link” i denna betydelse.

Att vi i finlandssvensk press ibland stöter på ”link” i stället för länk är knappast ett bevis på engelskt inflytande på finlandssvenskan. I stället är det nog än en gång det finska inflytandet som spökar. I denna betydelse har nämligen finskan lånat in linkki direkt från engelskan, medan den konkreta betydelsen av länk (i en kedja) på finska motsvaras av rengas eller lenkki – det senare lite mer vardagligt. Rengas används för övrigt också i vissa andra överförda betydelser, t.ex. ”puuttuva rengas” = den felande länken. Lenkki i sin tur används som bekant om korvar och joggningsrundor.

När det gäller överföring av radiovågor o.dyl. är de riktiga uttrycken på svenska i varje fall radiolänk, TV-länk, länkstation osv. Något behov för det engelska ordet ”link” finns alltså inte.

Mikael Reuter