Böcker och tidskrifter utgivna av Institutet för de inhemska språken och språkspalter och artiklar skrivna av medarbetare vid institutet

Invalidpension och missbrukarvård

Reuters ruta 11/9 1987

I en nyhetsutsändning i somras användes uttrycket ”arbetsoförmögenhetspension”. Jag tycker det är att tala svenska på finska. Om man menar ’pension på grund av arbetsoförmåga’ borde man säga så. Nyhetsutsändningarna borde vara klara och riktiga i sina uttalanden.
G.M., Gottby

Det är inte så lätt att hålla reda på våra komplicerade pensionssystem, i synnerhet inte när man är tvungen att laborera med termer på både finska och svenska. Men jag håller helt med om att nyhetsutsändningarna bör vara klara och riktiga: nyhetsredaktörerna har ett enormt ansvar när det gäller att sprida riktiga och enhetliga termer.

Den pension det är fråga om kallas på finska työkyvyttömyyseläke, och man förstår att det är lätt hänt för en oerfaren journalist att dra till med den direkta översättningen ”arbetsoförmögenhetspension”. Någon sådan pensionsterm finns emellertid inte på svenska, lyckligtvis.

Nu är det dess värre så att det i Finland finns två olika svenska motsvarigheter till ”työkyvyttömyyseläke”. Inom folkpensionssystemet kallas den pension som man får på grund av varaktig arbetsoförmåga invaliditetspension, och inom arbetspensionssystemet kallas den invalidpension.

Saken kompliceras ytterligare av att den närmaste motsvarigheten i Sverige kallas förtidspension, medan det som brukar kallas förtidspensioner (i motsats till ålderspensioner) hos oss även omfattar bl.a. arbetslöshetspension.

Sedan ett par år finns det dessutom möjlighet att i Finland få två andra slag av förtida pensioner, nämligen individuell förtidspension (yksilöllinen varhaiseläke) och förtida ålderspension (varhennettu vanhuuseläke) – den förra på grund av nedsatt arbetsförmåga, den senare ett förtida uttag av den normala pensionen.

För den som vill veta mera om pensionstermer rekommenderar jag en artikel av Gunnel Grönqvist i Språkbruk 2/1985, Pensioner – termer och begrepp.

***

Jag hörde nyligen i radion ett inslag där reportern upprepade gånger talade om ”rusvård”. Kan det verkligen vara ett riktigt uttryck – inte är det väl ruset man vårdar?
Måttlig läsare

Ordet ”rusvård” som man hör ganska ofta hos oss är en mindre lämplig översättning av finskans päihdehuolto. Den måttlige läsaren har rätt i att det inte är ruset utan missbrukarna som skall vårdas, och den riktiga termen är följaktligen missbrukarvård. Tidigare talade man om alkoholist- och narkomanvård. Missbrukarvård är en allmän term i Sverige, och den har kommit i bruk också i vår lagstiftning.

För mig har ”rusvård” alltid fört tankarna till studietidens glada sillfrukostar eller åtminstone till en rejäl Gammeldansk eller någon annan återställare dagen efter en bättre skiva. Det är ju så man vårdar sitt rus. Men det gäller att sluta vårda det i tid – annars blir man missbrukare.

I frågor som de här två kan vi naturligtvis moralisera över de okunniga journalisterna. Men det är väl sist och slutligen inte riktigt rättvist. Det är nämligen långt ifrån enkelt att få reda på de rätta svenska benämningarna på saker och ting i det moderna samhället.

Slår vi upp työkyvyttömyyseläke i Finsk-svensk storordbok hittar vi visserligen invalidpension, men får ingen upplysning om att det i folkpensionssystemet kallas invaliditetspension och i Sverige förtidspension.

För päihdehuolto anger ordboken ”alkoholist- och narkomanvård”. I Karlssons Stora svensk-finska ordboken finns rusvård med tillägget (suomr.) och översättningen päihdehuolto. Under uppslagsordet rusmedelsmissbrukare hittar vi frasen ”vården av r.”, likaså översatt med päihdehuolto. Och hittar vi på att slå upp missbrukarvård får vi också där mycket riktigt samma översättning.

Men hur skall en finlandssvensk journalist eller annan ordboksanvändare veta vilken term som rekommenderas i Finland, eller ens i Sverige? Inte heller svenska ordböcker ger någon hjälp. Ordet missbrukarvård, hur allmänt det än må vara, har tydligen ansetts så speciellt att det inte tagits in vare sig Svenska Akademiens ordlista eller Svensk ordbok.

Varje ny term kräver detektivarbete, detektivarbete kräver tid, och tid har en journalist sällan. Det är inte lätt att vara svensk journalist i Finland.

Mikael Reuter