Böcker och tidskrifter utgivna av Institutet för de inhemska språken och språkspalter och artiklar skrivna av medarbetare vid institutet

Den här i alla fall

Reuters ruta 2/10 1987

I finlandssvenska tidningar ser man ofta sammanskrivningar som ”denhär”, ”såhär”, ”endel”, ”iallafall”, t.o.m. på ledarsidan och kultursidorna. I Sverige tycks de här orden däremot alltid särskrivas. Är det modernare att skriva ihop orden?
Särling

Sammanskrivningar som ”denhär”, ”detdär”, ”endel” och ”engång” är relativt vanliga i både skönlitteratur och massmedier i Finland, medan de som frågaren påpekar inte tycks förekomma i Sverige.

Det är svårt att säga när och varför man på detta sätt har börjat skriva ihop sådana två- eller flerordsfraser i finlandssvenskt språkbruk. Säkert är i varje fall att skrivsättet har gamla traditioner. Bl.a. innehåller originalupplagorna av Runebergs Fänrik Ståls sägner flera exempel på dylika sammanskrivningar.

I dikten Sveaborg (återgiven efter en handskrift från 1846) finns t.ex. följande rader:

”Att bota allt ej troddes svårt
Sålänge Sveaborg var vårt”

och

”O lif! Den man hvars skuld det var
Att denna tårflod rann
Engång den skönsta lager skar
Som någon hjelte vann”.

I N:o Femton Stolt finns ett exempel på denhär:
”Hans ädla namn och hans krigarskatt
Denhär skall i arv dem få.”

I senare upplagor av Fänrik Stål har ”sålänge” och ”denhär” rättats till så länge och den här, medan ”engång” har fått stå kvar.

Också en stor del av våra 1900-talsförfattare tycks odla sammanskrivning av ”denhär” och motsvarande ord, utan att språkgranskningen har ingripit.

Ändå är jag inte benägen att ge en sådan sammanskrivning min välsignelse. Man vinner ingenting med den, utan förvillar tvärtom läsaren genom att skriva ihop två ord som otvetydigt är separata.

Ingen svensk ordbok tar heller upp t.ex. ”detdär”, ”endel”, ”engång”, ”såhär”, ”iställetför” eller ”tillochmed” som sammansatta ord. Om vi använder de skrivsätten så innebär det alltså att vi får texter med högfrekventa ord som man inte kan slå upp i ordböckerna, vilket knappast är lyckligt.

Det är också svårt att förstå att det skulle vara så modernt och progressivt att använda längre och tyngre ordblock som bara gör texten kompaktare, i dessa tider då strävan tvärtom är att använda korta ord och lösa upp t.ex. sammansatta verb (ta emot och ge in i stället för ”mottaga” och ”inge”). Stavningar som ”iallafall”, ”iställetför” och ”frånochmed” är direkt läsarovänliga.

I en lite annan kategori befinner sig tidsuttrycken i dag, i kväll, i fjol osv. Där är sammanskrivningar rätt vanliga också i Sverige, t.o.m. i sakprosa, men t.ex. Svenska språknämndens Skrivregler rekommenderar ändå särskrivning.

En viktig orsak är att det annars blir svårt att dra gränser. Även de som gärna skriver ”idag” tvekar säkert inför ”iövermorgon”, ”ieftermiddag” och ”ihöst”. Och i samtliga fall är det ju fråga om prepositionen i följd av ett annat ord.

Naturligtvis finns det också mängder av fall där sammanskrivning är det enda rätta eller i varje fall det rekommenderade. Hit hör t.ex. densamma, häromdagen, ihåg, isär, såväl, tvärtemot och överallt.

Språknämndens skrivregler sammanfattar principerna för särskrivning och sammanskrivning så här:
”Bägge skrivsätten har sina fördelar: särskrivning är tydligare, sammanskrivning tar mindre plats. För vårdad stil förordas i tveksamma fall särskrivning.”

Mikael Reuter