Böcker och tidskrifter utgivna av Institutet för de inhemska språken och språkspalter och artiklar skrivna av medarbetare vid institutet

Obehörig men kompetent

Reuters ruta 3/10 1986

Radion och pressen har nyligen förmedlat kommunernas uppgifter om behöriga eller obehöriga lärare som anställts. Ovanstående ord används i Sverige. Här i Finland hör man kompetent och inkompetent. Frågan är om inkompetent i detta fall är motsatsen till kompetent. Om man säger har kompetens eller saknar kompetens då hänger jag med. Dock tycker jag att det är en skymf mot obehöriga lärare som arbetat flera år och uppnått en skicklighet som ofta överträffar de behörigas. Nog finns det många obehöriga som är kompetenta att undervisa och många behöriga som är inkompetenta att förmedla sina kunskaper till eleverna.
H.Z., Kouvola född i Mälarstaden Strängnäs


Det har varit en gammal tradition i vårt administrativa språkbruk att man talar om kompetensvillkor för tjänstemän och om (formellt) kompetenta respektive inkompetenta sökande till tjänster.

Inte minst i fråga om lärare har denna användning av orden kompetens och inkompetens på senare tid börjat kännas allt mindre lämplig, just på de grunder som frågeställaren anför. En lärare har kunnat betecknas som formellt inkompetent trots att hon bevisligen varit ytterst kompetent att undervisa och behärskat sitt ämne med stor skicklighet.

När de nya skollagarna skrevs och översattes i början av 1980-talet ansåg man därför – efter en hel del diskussion bland juristerna – att tiden var mogen att gå över från den tidigare lagstiftningens kompetensvillkor till behörighetsvillkor. Den senare benämningen används därför konsekvent i de nya skollagarna.

Vi har alltså här ett av de ganska många fall på senare tid då man i finländsk lagstiftning har gått över till samma svenska term som i Sverige. I detta fall var övergången dessutom starkt motiverad av rent språkliga omständigheter på grund av den dubbla betydelsen hos ordet kompetent.

Som vanligt får vi väl räkna med att det tar några år innan språkbrukarna – både kommunala tjänsteinnehavare, journalister och lärarna själva – vänjer sig vid den nya terminologin. Därför har vi också i år fått höra om kompetenta och inkompetenta lärare. Benämningen inkompetent försökte man för övrigt avråda ifrån redan tidigare, eftersom den så klart riskerade att leda tankarna fel. I stället rekommenderade man omskrivningar som ”saknar formell kompetens”, ”formellt icke kompetent”.

Det kan för övrigt vara skäl att handskas försiktigt också med beteckningen obehörig. Man kommer lätt att tänka på skyltar med texten ”Obehöriga äger icke tillträde”. I osäkra fall kan det därför vara bättre att tala om att någon saknar behörighet eller inte uppfyller behörighetsvillkoren. Men när det är helt klart vad som avses är det naturligtvis både praktiskt och behändigt att använda behörig och obehörig om t.ex. sökande eller lärare.

Vad är då skillnaden mellan behörig och kompetent? Jo, i behörighetsvillkoren kan ingå en hel del annat än krav på egentlig kompetens eller skicklighet. Det är inte bara fråga om att ha avlagt vissa akademiska eller andra examina, utan t.ex. för lärare krävs dessutom bl.a. auskultering eller pedagogiska studier med tillhörande undervisningsövningar samt någon form av friskhetsintyg. För många statstjänster hör det till behörighetsillkoren att innehavaren skall vara finsk medborgare.

För korrekthetens skull måste jag till slut påpeka att termen behörighetsvillkor bara ingår i skollagarna och några andra moderna lagar och förordningar. I praktiskt taget all äldre lagstiftning talas det om kompetensvillkor, och den benämningen kommer ännu länge att förekomma i t.ex. platsannonser.

Mikael Reuter