Böcker och tidskrifter utgivna av Institutet för de inhemska språken och språkspalter och artiklar skrivna av medarbetare vid institutet

Mordbrand och dödsbo

Reuters ruta 5/9 1986

Vad anser rutan om dödsannonsernas språkbruk? Ofta meddelar ”de egna” att t.ex. ”vår kära Anton” har avlidit. Och så en helt annan sak. Jag tycker att ordet ”mordbrand” ofta är alltför starkt. T.ex. i den tänkta rubriken ”Obebodd ödemarksstuga brann ner. Polisen misstänker mordbrand.” Människor kan mördas, kanske också djur – men kan man mörda en ödemarksstuga? Finskan har ju orden ”tuhopoltto” och ”murhapoltto”. Mordbranden borde väl innefatta ett mänskligt offer?
L.Å., Esbo

Uttrycket ”de egna” i stället för de anhöriga hör till de klassiska finlandismerna, men börjar av allt att döma bli allt mindre vanligt. För det kan vi säkert tacka trägna modersmålslärare som för generationer av elever har påpekat att ”egen” i ett sådant sammanhang betyder ’egenartad, underlig’.

Adjektiv på -a vid maskulint huvudord (vår kära Anton) tillhör mellansvenskt och finlandssvenskt talspråk och ledigt skriftspråk. I normal sakprosa – liksom i dödsannonser – är det mera korrekt att skriva t.ex. vår käre Anton, den avlidne statsmannen.

Ordet mordbrand sammanhänger naturligtvis ursprungligen med mord, men kan numera användas inte bara om anlagd brand som medför förlust av eller fara för människoliv, utan också om uppsåtligt anlagd brand som åstadkommer betydande ekonomisk skada eller medför fara för annans egendom.

I vår strafflag stadgas i 34 kap. 1 §:

”Hvar, som uppsåtligen sätter i brand hus, byggnad, fartyg eller annat, som tjenar människor till boning, eller der menniskor å tid, då gerningen begås, pläga uppehålla sig eller der honom veterligen någon finnes, straffes med (tukthus) från och med två till och med tio år”.

Här har alltså mordbrand klart ett samband med mord. Men i 4 § står det så här:

”Sätter någon uppsåtligen i brand hus, byggnad eller fartyg i andra fall, än i 1 och 2 §§ nämnas, eller växande, skuren eller upptagen gröda, hö- eller halmstack, skog eller torfmosse, eller upplag af redskap, ved, kol, timmer, bräder eller andra förråd, eller af varor, eller annat dylikt; straffes för mordbrand med (tukthus) i högst åtta år”.

Som synes är denna del av strafflagen inte av alldeles färskt datum. De två paragraferna ger i varje fall en ganska god bild av vad som avses med mordbrand. Men jag håller med om att ordet inte bör användas annat än vid relativt allvarliga anlagda brander. Är det fråga om värdelösa obebodda ruckel är det bättre att tala bara om anlagd brand. (Att ”tukthus” står inom parentes beror på att det har avskaffats som strafform).

***

Vilken är skillnaden mellan stärbhus och dödsbo? Skrivs det stärbhus eller sterbhus?
H.H., Åbo


Ordet stärbhus har svenskan lånat in från tyskan (sterben = dö), och det har tidigare stavats sterbhus. Numera är stavningen med ä den enda gångbara, i den mån ordet överhuvudtaget används.

I både svensk och finländsk lagstiftning har ordet stärbhus sedan flera årtionden tillbaka ersatts av dödsbo – t.ex. i vår Ärvdabalk av år 1965 används bara detta ord. Också i allmänspråket är dödsbo att rekommendera framom stärbhus.

Stärbhus har – eller hade – emellertid en lite vidare betydelse än dödsbo: det kan avse inte bara en avliden persons tillgångar och skulder, utan även de efterlevande arvingarna, dödsbodelägarna.

Mikael Reuter