Böcker och tidskrifter utgivna av Institutet för de inhemska språken och språkspalter och artiklar skrivna av medarbetare vid institutet

Kärnkraftverk och kyrkslättsbor

Reuters ruta 26/9 1986

Vad finns det för regler om när man skall ha ett s i skarven i sammansatta ord? Det heter ju kärnkraftverk men kärnkraftsmotståndare.
Kronohagsbo


Tyvärr finns det inga enkla och entydiga regler om -s- i sammansättningsfogen, annat än i vissa speciella fall. Framför allt när förleden i sammansättningen är ett enkelt ord är det bäst att i första hand förlita sig på sitt öra och i andra hand slå upp i Svenska Akademiens ordlista.

Den mest allmängiltiga regeln är att sammansättningar vars förled i sin tur är en sammansättning normalt har ett -s- i fogen. Vi talar alltså å ena sidan om lastbilshjul, järnvägsbank, lärkträdsdunge och ordspråkskunskap, å andra sidan om bilhjul, vägbank, träddunge och språkkunskap. Men den regeln är inte utan undantag. Dels har vi vissa ord på vokal och på bl.a obetonat -el, -en och -er som av fonetiska skäl inte får -s- i fogen, t.ex. råvarukostnad, träskotillverkning, sötvattenbassäng och statsministerpost – en närmare analys av dem skulle dessvärre föra för långt. Dels tycks det finnas en viss tendens att i modernt tekniskt språkbruk utelämna -s- i fogen i nybildningar som tryckluftpump, grävmaskinförare även om det här är minst lika rätt att bibehålla s-et som i tryckluftspump, grävmaskinsförare.

Exemplet kärnkraftverk är däremot bara ett skenbart undantag från den regel som ger oss kärnkraftsolycka och kärnkraftsmotståndare. Sammansättningen består nämligen inte av kärnkraft + verk, utan av kärnkraft + kraftverk (”kärnkraftskraftverk”), där kraft i kärnkraft har utelämnats för att undvika upprepning.

Kärnkraftverk
kan alltså jämföras med vindkraftverk, som ju består av delarna vind och kraftverk (alternativt vindkraft och kraftverk), inte vindkraft och verk. Jämför vidare t.ex. elverktyg (el + verktyg) och elverksförening (elverk + förening).

Andra hopdragna sammansättningar av samma typ som kärnkraftverk är varmbadhus (varmbad + badhus) och strandplanläggare (strandplan + planläggare), där vi alltså inte heller har -s- i fogen (eller alternativt -e- som i strandplaneområde).

Frågeställarens signatur, kronohagsbo, ger vidare anledning att kommentera sammansättningar vars förled är ett dubbelledat namn i bestämd form. I sådana fall stryks nämligen den bestämda artikeln och vi får helt regelbundet -s- i fogen: Skatuddsmagasinen, Brunnsparkskonsert. Bl.a. på skyltar har jag någon gång sett oriktiga former som ”Skatuddenprojektet”.

En annan frågeställare har ondgjort sig över att folk ”med ytliga kunskaper i språket” vill sätta in ett -s- i skarven i långvikbo och kyrkslättbo.

I det fallet måste jag emellertid anmäla avvikande mening, efter att för säkerhets skull också ha konsulterat professor Bertil Molde i Sverige. Enligt gällande regler för sammansättning i svenskan skall vi i dessa fall ha -s-, dvs. långviksbo och kyrkslättsbo. Det finns visserligen en sentida tendens till s-lösa former (liksom i de tekniska termer jag nämnde tidigare), men formerna med -s- i fogen föredras åtminstone av språkvårdarna.

Samme frågeställare har med bestämdhet avvisat formen Kyrkslätts kommun, där det enligt hans mening inte bör finnas något -s. Även här står emellertid svenska språkvårdare och namnexperter eniga, trots att bruket vacklar något inte minst i Finland.

Vid dylika kombinationer skall ortnamnet stå i genitiv, oberoende av om det som här är fråga om identitet (Kyrkslätts kommun = kommunen Kyrkslätt, Långviks by = byn Långvik) eller befintlighet m.m. (Jorvs sjukhus = sjukhuset i Jorv, Kökars kyrka = kyrkan på Kökar).

Nordiska ortnamn på vokal får däremot inte något -s när det är fråga om fasta, namnliknande kombinationer. Det heter alltså Borgå stad, Åbo domkyrka och Uppsala universitet men t.ex. Borgås äldsta invånare (eller ”den äldsta invånaren i Borgå”) och Moskvas universitet.

Mikael Reuter