Böcker och tidskrifter utgivna av Institutet för de inhemska språken och språkspalter och artiklar skrivna av medarbetare vid institutet

Det är fråga om titlar

Reuters ruta 29/8 1986

När används en persons titel i bestämd form exempelvis i dödsannonser, kungörelser m.m.? Ex. major/majoren N. N.

E. H., Åbo   

Det här är en fråga som ofta brukar ställas till språkvården och som alltid är svår att besvara någorlunda entydigt. Det beror på att användningen av bestämd och obestämd form är avhängig av flera olika omständigheter, samtidigt som språkbruket vacklar och uppenbarligen är statt i utveckling. Någon ingående utredning av det faktiska bruket i modern svenska har inte heller gjorts, vare sig i Sverige eller i Finland.

Frågan om bestämd och obestämd form hänger i första hand samman med titelns typ.

Egentliga titlar (t.ex. akademiska titlar, militära grader, adliga titlar och titlar som gäller tjänsteställning) används numera i allmänhet i obestämd form: filosofie magister, doktor, agronom, merkonom, major, friherre, byråchef, skoldirektör, professor, docent NN. I äldre bl.a. juridiska dokument användes också dessa titlar ofta i bestämd form (docenten NN), men det bruket kan i dag anses föråldrat.

Klart beskrivande titlar (yrkesbenämningar o.dyl.) står ofta i bestämd form framför namnet: sättaren, skogsarbetaren, författaren, forskaren, hamnvakten, öronläkaren, busschauffören NN. Obs. att titeln folkskollärare (som byggde på en folkskollärarexamen) vanligen användes i obestämd form - vilket för övrigt kan tillämpas också på dagens grundskollärare - medan den enkla titeln lärare liksom t.ex. biologilärare hellre står i bestämd form: läraren NN. I det senare fallet är det ju inte fråga om en viss examen som berättigar till titeln.

I bestämd form står vidare i normala fall korta traditionella yrkesbenämningar som bonden, lotsen, smeden, prosten. I t.ex. kandidatförteckningar för val har jag visserligen på senare tid stött på typen ”lots Erik Öhman”, men jag tycker inte den är förenlig med korrekt språkbruk. Det är klart lättare att acceptera ”jordbrukare Anders Eriksson” än ”bonde Anders Eriksson”.

Ytterligare en regel är att titlar som är neutrum alltid står i bestämd form framför namnet. Det gäller inte minst alla rådstitlar som bergsrådet, skolrådet, lagstiftningsrådet NN, men också t.ex. byråbiträdet. I den mån särskilda kvinnliga titlar används står också de i bestämd form: sjuksköterskan, städerskan, flygvärdinnan NN.

Om en titel följs av en bestämning eller av en annan titel står den likaså normalt i bestämd form: skoldirektören i Pargas NN, avdelningschefen vid undervisningsministeriet NN, lektorn i tyska NN, skoldirektören, fil.mag. NN, byråchefen, friherre NN. I sådana fall är den första titeln ofta en precisering av personens tjänsteställning, medan den andra är t.ex. en akademisk eller adlig titel som inte förändras genom byte av arbetsplats.

När titlarna står efter namnet, t.ex. i olika förteckningar, står de naturligtvis i obestämd form: Erik Gustavsson, sättare, Stig Lundström, smed, Karl Öhman, bergsråd.

***

Visst är det väl riktigare att fråga ”Vad är det fråga om?”, icke ”frågan om”?

Frågande

Nej, det är faktiskt så att bägge formerna är lika acceptabla. I modern svenska tycks ”fråga om” i sådana sammanhang vara vanligare, men det betyder inte att den andra formen är mindre riktig.

Mikael Reuter