Böcker och tidskrifter utgivna av Institutet för de inhemska språken och språkspalter och artiklar skrivna av medarbetare vid institutet

På tal om språk

9.9.2016

Gulnäbb

Det är osannolikt att man ska få se en gulnäbbad lira (lat. Calonectris diomedea) i våra trakter, men däremot ser man vid dessa tider ofta andra gulnäbbar, alltså förstaårsstudenter.

De drar runt i flockar och får utföra stolliga uppdrag i mystiska munderingar. Ibland har de gula näsor också. Gulnäbb är numera en finlandism, som i Sverige motsvaras av nolla, recentior, novitie, novisch.

Gulnäbbsföreteelsen har en lång historia. Motsvarande användning av ordet har förekommit i flera europeiska språk (ty. gelbschnabel, eng. yellow beak, fr. be(c)jaune).

Zacharias Topelius använder ordet i Vinterqvällar (1880): ”Ordet gulnäbb fanns ännu [dvs. 1835] ej i [den finske] studentens ordbok; .. novitius var det häfdvunna, klassiska ordet.” Författaren Jac. Ahrenberg skriver i Människor som jag känt (1907): ”Han hade kallat mig gulnäbb, valp och gröngöling.”

Också adjektivet gul har tidigare förekommit i betydelsen ’oerfaren’: ”vad han är gul ännu, den ungdomen!”, jämför grön i dagens språkbruk.


Tillbaka till rubrikerna