Böcker och tidskrifter utgivna av Institutet för de inhemska språken och språkspalter och artiklar skrivna av medarbetare vid institutet

Ordagrantspalter 2015

1.4.2015 23.51

Påsk och väderstreck

Denna vecka firar vi påsk. Det svenska namnet på helgen återgår på ett hebreiskt ord och har kommit in i svenska via medeltida latin (pascha) och germanska språk.

I franska och spanska används motsvarande ord (Pâques respektive Pascua och likaså i nederländska (Pasen, paasfest). På engelska och tyska heter helgen däremot Easter respektive Ostern, och de orden är besläktade med namnet på väderstrecket öster. Bakgrunden är ett gammalt ord med betydelsen ’gryning’. I fornnederländska var namnet på april ōstermānōth ’påskmånad’ enligt Oxford English Dictionary. Påsk har ju firats och firas i den månad då ljuset återvänder, så kopplingen ligger nära till hands. Ljusets återkomst firades redan i förkristen tid.

Väderstrecksbenämningarna har gemensamt ursprung i de germanska språken: på svenska norr, söder, öster, väster, på engelska North, South, East , West och på tyska Nord(en), Süd(en), Ost(en), West(en). På svenska har vi liksom i tyskan en kortare och en längre variant av namnen: nord, syd, öst/ost och väst vid sidan av formerna på -(e)r.

Men varför har vi två benämningar på det östliga väderstrecket, en med ö och en med o, och är det någon skillnad på de här de två varianterna? Båda är korrekt standardsvenska men med en tydlig fördelning. Ost förekommer mest i väderrapporter och i sjöfartssammanhang medan öst används mest i allmänspråk. Också i svenska dialekter dominerar ö-formerna starkt enligt uppgift från Dialekt- och folkminnesarkivet i Uppsala.

Det finns också två parallella adjektiv på svenska, ostlig och östlig. I moderna texter är östlig mycket vanligare än ostlig. Också vad gäller adjektivet verkar o-formen förekomma mest i meteorologiska sammanhang. Kombinationen ostlig(a) vind(ar) är fem gånger så vanlig som östlig(a) vind(ar) i löpande text, visar en kontroll i Språkbanken vid Göteborgs universitet.

Varför vi har variation mellan former på ö och o är svårt att säga, men möjligen är ost ett lån från lågtyska eller nederländska, vilket skulle förklara distributionen. Väderstreck och vindar spelar ju stor roll inom sjöfart, och svenskan har lånat in en hel del sjöfartstermer från de två språken.

Nina Martola (Hufvudstadsbladet 1.4.2015)


Tillbaka till rubrikerna