Böcker och tidskrifter utgivna av Institutet för de inhemska språken och språkspalter och artiklar skrivna av medarbetare vid institutet

den 23 december 2014
Nina Martola

Tomtar på loftet

Dikten Tomten av Viktor Rydberg har kommit att förknippas med julen, men egentligen är det ingen juldikt utan den handlar om en gårdstomte, det övernaturliga väsen som enligt folktron vakade över en gårds väl och ve sommar som vinter och som det gällde att hålla sig väl med.

När tomten i dikten har gått sin runda i midvinternattens köld går han tillbaka till sin boplats på höskullen:

Tomten vandrar till ladans loft:
där har han bo och fäste
högt på skullen i höets doft,

nära vid svalans näste;
nu är väl svalans boning tom,

men till våren med blad och blom
kommer hon nog tillbaka,

följd av sin näpna maka.

Tomtar på loftet kan man ha året om. Det är ett så kallat idiom, dvs. det betyder något annat än vad den förväntade betydelsen vore utifrån betydelsen hos de ord som ingår. Att ha tomtar på loftet betyder ju att vara dum eller tokig. Bakgrunden till uttrycket är inte känd. Vi vet alltså inte om det är gårdstomtar eller jultomtar som personen som har myntat frasen haft i åtanke. Det lutar förstås åt gårdstomtar i och med att de är placerade på loftet, men å andra sidan verkar uttrycket vara förhållandevis nytt. Det äldsta påträffade belägget i skrift är från 1963 enlig Svenska Akademiens ordbok, och då var gårdstomtar kanske inte längre så aktuella i folks föreställningsvärld. Men uttrycket kan förstås vara betydligt äldre än det första påträffade belägget i skrift.

Att huvudet jämställs med vinden eller översta våningen i en byggnad är rätt vanligt i språkliga bilder. Andra svenska uttryck är det är inte riktigt rätt möblerat på övervåningen och hissen går inte ända upp. På danska finns det för övrigt en nära motsvarighet till tomtar på loftet, men i Danmark är  det råttor som ställer till det, have rotter på loftet. Ungefär samma idé återkommer också i det engelska uttrycket ”ha fladdermöss i klocktornet” (have bats in the belfry).

Viktor Rydberg hade däremot inte tomtar på loftet, fast han skrev om svalan att hon kommer tillbaka följd av sin näpna maka. Förklaringen ligger i det grammatiska genuset för ordet svala. I äldre svenska var svala ett hon-ord liksom t.ex. lykta, matta, ko, dörr, såg. Det är rester av systemet med tre genus – för övrigt fullt levande i många av våra dialekter – som vi ser i dikten.

I våra dagar är tomtar först och främst aktuella kring jul oberoende av om vi tänker på tomtefar själv eller hans nissar när vi hör ordet.  Förutom de på loftet då, som kan dyka upp året om.