Böcker och tidskrifter utgivna av Institutet för de inhemska språken och språkspalter och artiklar skrivna av medarbetare vid institutet

den 13 november 2014
Monica Äikäs

Namnfrågor

En läsare har hört flera personer presentera sig på svenska med kraftig betoning på förnamnet i en fras med förnamn och efternamn, alltså ˈStina Larsson. (Tecknet ˈ framför ett ord markerar att ordet är betonat, och betonade ord är också skrivna med fet stil.) Det här är ett rätt vanligt finlandssvenskt bruk som kommer från finskan, där man ofta betonar just så. På svenska är det däremot i allmänhet efternamnet, det senare ledet, som ska ha huvudtrycket: Stina ˈLarsson. Det är fråga om något som kallas frasbetoning och som tillämpas även i andra fasta fraser, till exempel Röda ˈkorset. Ett alternativ när det gäller personnamn är att betona bägge namnen, särskilt då ett nytt namn nämns: Hon heter ˈStina ˈLarsson. Men förnamnet ska inte ha huvudtryck om vi inte av någon anledning speciellt vill framhäva det: Det är ˈStina Larsson, inte ˈLisa Larsson.

När det gäller sammansatta förnamn av typen Karl-Erik och Anna-Stina är betoningen olika beroende på om namnen är mansnamn eller kvinnonamn. Mansnamn har i allmänhet betoningen på det andra namnet, medan kvinnonamn har betoningen på det första namnet. Man säger alltså normalt Karl-ˈErik och Per-ˈArne men ˈAnna-Stina och ˈMaj-Britt.

En återkommande fråga är hur sammansatta ord med ett namn som förled ska skrivas. Ska det heta Hangöbo eller hangöbo? Här är huvudregeln att sammansättningarna skrivs med stor bokstav om förledet har kvar sin namnkaraktär. Därför heter det Hangöbo, Stockholmsresa och Mozartkonsert. Om förledet har förlorat sin namnkaraktär skrivs sammansättningen däremot med liten bokstav: manchestertyg, falukorv och johannesört. Också nationalitetsbeteckningar som estlandssvensk, finlandssvensk och sverigefinsk skrivs med liten bokstav.

Till sist en aktuell fråga: ska man skriva Ebola eller ebola? Sjukdomen har ju fått sitt namn efter en flod i Zaire. Huvudregeln lyder att sjukdomsbeteckningar skrivs med liten bokstav även om de innehåller ett egennamn. Det blir alltså ebola och ebolavirus liksom marburgvirus, aids och cancer. I enlighet med denna regel är det också bäst att skriva kumlingesjukan med liten bokstav. Regeln har dock ett undantag: benämningar som Parkinsons sjukdom, Alzheimers sjukdom och Aspergers syndrom där upptäckarens namn ingår i genitivform skrivs med stor bokstav. Däremot skrivs kortformerna, som är normalformer i språkbruket, med liten bokstav: parkinson, alzheimer och asperger.