Böcker och tidskrifter utgivna av Institutet för de inhemska språken och språkspalter och artiklar skrivna av medarbetare vid institutet

den 16 augusti 2014
Monica Äikäs

Ett par tankar om ordet par

Ordet par är ett klurigt litet ord. Det är singular till formen (ett par, paret) men betecknar två företeelser eller individer som hör ihop. Ett par skor består av två skor. Ett äkta par består av två mänskliga individer som är gifta med varandra. Frasen ett par kan också användas i betydelsen ’några få, (vanligen) två eller tre’: ett par dagar, ett par av deltagarna.

Utmärkande för ordet par är alltså att det innefattar fler än en företeelse eller individ.  Ibland används ordet visserligen om något som egentligen är ett enda föremål, men då har detta föremål två likadana delar som tillsammans bildar en enhet: ett par byxor, ett par glasögon.

På svenska kan ordet par inte användas enbart om den ena av två företeelser som hör ihop och bildar ett par. Man kan alltså inte tala om *paret till den här skon, utan det heter maken till den här skon. Man kan inte heller tala om ett par i betydelsen ’den ena personen i ett par’. I finlandssvenskt skolspråk förekommer det ofta att man säger till eleverna välj ett par eller öva med ditt par när betydelsen är att varje elev ska arbeta i par med en kamrat. Då borde man i stället uppmana eleverna: välj en kamrat att öva med, dela in er i par, arbeta i par eller öva med en kamrat. Att ordet par i finlandssvenskan används om en enda person beror säkert på inflytande från finska, där pari kan användas om den ena delen av ett par: tanssiparini (min danspartner); hansikkaan pari (maken till handsken).

När ordet par används om personer står predikativet oftast i plural: paret Karlsson är bekymrade (inte bekymrat); brudparet var lyckliga. Vi tänker ju i allmänhet på de två individer som ingår i paret. Man kan naturligtvis klara sig ur dilemmat genom att uttrycka sig på annat sätt: makarna Karlsson är bekymrade; de nygifta var lyckliga. I undantagsfall kan predikatet efter ordet par med syftning på personer stå i singular om man uttryckligen tänker på paret som en helhet: brudparet var vackert. Också när det gäller ting står predikativet ofta i plural efter par: ett par skor som var slitna; skoparet var slitna. I det sistnämnda exemplet tycker jag dock att man lika gärna kan tänka sig singular: skoparet var slitet.

Det kan nämnas att också ordet opar numera är finlandssvenskt. I allmänsvenskan heter det omaka strumpor, inte opar strumpor.