Böcker och tidskrifter utgivna av Institutet för de inhemska språken och språkspalter och artiklar skrivna av medarbetare vid institutet

Namnplanering i kommunen

Leila Mattfolk i Fikt 7/2013

De allra flesta av oss har en adress där det ingår ett namn på en väg eller en gata. Men vem är det som bestämmer namnen? Svaret på den frågan är olika i olika kommuner. I en del kommuner finns namnnämnder – i vissa fall består de av sakkunniga på olika områden, i andra fall är de politiskt tillsatta. I andra kommuner kan det vara en byggnadsplanerare eller en tekniker som fått på sin lott att utöver andra uppgifter också planera namnen. Uppgiften är förstås inte lika utmanande i alla kommuner; är bebyggelsen gles behövs ju sällan nya namn.          

På vissa håll i landet pågår namnplanering för att det finns bebyggelser på t.ex. öar och holmar som fortfarande saknar en egen adress. I vissa fall kan ön ha samma namn som en annan ö i närheten. Detta kan ställa till med problem i namnplaneringen, eftersom adressnamnen bör vara unika. Problemet kan lösas på olika sätt. Ett är att precisera med namnet på en mer känd ort i närheten, t.ex. adressnamnet Storfjärdens Svartholmen för den Svartholmen som ligger i Storfjärden. Det man bör komma ihåg är att öns namn fortfarande är Svartholmen, och att detta namn kvarstår på grundkartan. Namnen på grundkartan kan de kommunala namnplanerarna inte ändra, annat än genom att diskutera namnformer och namnval med Lantmäteriverket.

För att adressnamnen ska vara enkla att komma ihåg och för invånarna att identifiera sig med är det bäst att man i planeringen i så hög grad som möjligt utgår från existerande ortnamn och framför allt från de namn som finns upptagna på Lantmäteriverkets grundkarta. De namn på naturlokaler (öar, skogar, sjöar osv.) som i dag finns på de officiella kartorna är resultatet av ett omfattande och långvarigt samarbete mellan Lantmäteriverket och Institutet för de inhemska språken eller dess föregångare. De viktigaste källorna för granskningen är uppteckningar gjorda med lokala informanter på ort och ställe. Dessa uppteckningar har gjorts under mer än 100 år, och samlingarna är mycket omfattande. De svenska samlingarna innehåller nästan 400 000 namn, dvs. många fler än de som finns på grundkartan. I en tidig fas av namnplaneringen kan kommunen med fördel därför vända sig till Språkinstitutet för att få uppgifter om de upptecknade namnen. Vi kan också bidra med en granskning av givna namnförslag innan de slås fast.

Men varför ska man då följa det namnbruk som rådde när samlingarna gjordes? Jo, för att ortnamn ofta berättar om äldre tider, även om orterna i sig förändras. Ortnamnen är, i motsats till t.ex. personnamnen, vår gemensamma egendom och ett arv som vi har fått av tidigare generationer. Att ändra t.ex. ett Bergören till ett Bergön för att orten på grund av landhöjningen i dag mer är en ö än en ör, är att förhålla sig obetänksamt till den historiska information som namnet förmedlar. 

Råd för den som planerar namn:

Identiska ortnamn – preciserande adressnamn (av Sirkka Paikkala och Sami Suviranta i Språkbruk 3/2012)


Leila Mattfolk