Böcker och tidskrifter utgivna av Institutet för de inhemska språken och språkspalter och artiklar skrivna av medarbetare vid institutet

Goda råd om myndighetsnamn

Leila Mattfolk i Fikt 9/2013

Riksdagens justitieombudsman konstaterar nyligen i ett beslut att Arbets- och näringsministeriets officiella bruk av ELY-centralen för Närings-, trafik- och miljöcentralen strider mot språklagen och förvaltningslagen.  Orsaken är att ministeriet medvetet har gått in för att på svenska använda en förkortning grundad på det officiella finska namnet på myndigheten. Justitieombudsmannen konstaterar att detta namnbruk inte är "förenligt med kraven på jämlikt bemötande av landets finskspråkiga och svenskspråkiga befolkning". Klagomålet hade väckts av Statsrådets svenska språknämnd, som från början har rekommenderat förkortningen NTM-centralen.

År 2010 tog justitieombudsmannen ställning till namnet Stroke unit på en sjukhusenhet. Där konstaterar han att en finsk myndighet med namn endast på engelska inte är förenligt med språklagen och kraven på god förvaltning. Ett år senare konstaterar han i ett annat beslut att myndigheter måste närma sig medborgarna med sina officiella namn och inte enbart med kortformer av namnen.

För att lämpligheten i ett myndighetsnamn inte ska behöva bedömas av justitieombudsmannen kan det vara bra att känna till följande tio råd om namn på myndigheter:

1. Finlands nationalspråk är enligt grundlagen och språklagen svenska och finska. Enligt den samiska språklagen ska myndigheterna även använda samiska i officiell information inom samernas hembygdsområde. Språklagarna gäller även namn: myndigheter och producenter av offentlig service ska ha namn som är svenska, finska och vid behov även samiska. Andra språk kan användas endast vid sidan om dessa tre.

2. Till grundlagens krav på god service inom förvaltningen hör ett begripligt språk. Till ett begripligt språk hör även namnen.

3. Även namn omfattas av förvaltningslagens principer om service och rådgivning och krav på gott språkbruk.

4. Ett namn på en myndighet eller ett förvaltningsområde ska bildas samtidigt på svenska och finska (och samiska vid behov). Namnen ska kännas naturliga på alla språk.

5. Namnen på ett förvaltningsområde ska vara enkla att lokalisera, begripliga och språkligt korrekta. Om ett etablerat ortnamn används i namnet bör det vara lämpligt för området.

6. Namnen ska lämpa sig för dem som behöver namnen och som berörs av den service myndigheten ger. Fråga namnbrukare och lokalbefolkning!

7. Om det behövs namn på andra språk (engelska, ryska osv.) ska de översättas och användas endast på dessa språk.

8. En eventuell förkortning av namnet bildas för varje språk. Den svenska förkortningen bildas av det svenska namnet, den finska av det finska namnet osv.

9. Se till att det finns experter på språk och namn i den arbetsgrupp som planerar namnen.

10. I kontroversiella namnfrågor bör man be Institutet för de inhemska språken om ett utlåtande.


Ett bra namn är enkelt att komma ihåg, förstå, skriva och uttala!

Sirkka Paikkala: Fimea och Stroke Unit – om språken i myndighetsnamn, Språkbruk 1/2011

Justitieombudsmannens beslut dnr 3301/4/08, 463/4/10 och 4925/4/12.