Böcker och tidskrifter utgivna av Institutet för de inhemska språken och språkspalter och artiklar skrivna av medarbetare vid institutet

Varken huvud eller fötter

Monica Äikäs i Arena 1/2007

Ett fascinerande inslag i språket är de s.k. idiomen, fasta fraser där orden tillsammans betyder något annat än vad varje ord betyder för sig. Idiom är till exempel dra en lans för något, som betyder ’kämpa för något’, och det är där skon klämmer, ’där ligger problemet’. Idiomen är ogenomskinliga och därför svåra att förstå för en som inte behärskar ett språk väl. De representerar ett slags djupnivå i språkbehärskningen, och det innebär också att den som verkligen vill kunna ett språk måste anstränga sig lite extra för att bli du med språkets idiom.

I vår finlandssvenska språkvariant har vi en hel del uttrycksfulla idiom som avviker från de rikssvenska. En mängd sådana kan vi hitta i Finlandssvensk ordbok. Många av de finlandssvenska idiomen, kanske de flesta, har en direkt parallell i finskan, till exempel det välkända uttrycket lyfta katten på bordet, som på rikssvenska motsvaras av ’tala rent ut’, ’ta tjuren vid hornen’. Andra uttryck med finska motsvarigheter är med långa tänder ’med motvilja’, lägga/sätta bakom örat ’lägga på minnet’, bränna propparna ’förlora besinningen’, ta på näsan ’ta illa upp’, varken huvud eller fötter ’varken rim eller reson’.

I andra fall finns det ingen direkt finsk motsvarighet – åtminstone anges ingen sådan i Finlandssvensk ordbok. Uttryck av detta slag är mellan verserna ’mellan varven’, en pipa snus ’en bagatell’, så det understa ruttnar ’i parti och minut’, ’i massor’, ha sju stugor fulla ’ha fullt upp’, karpa upp sig ’repa sig’, ’ta sig i kragen’, korva om ’ändra på’, ’flytta om’, vara i blåsten ’vara i knipa’.

Ibland kan ett finlandssvenskt uttryck och motsvarande rikssvenska uttryck påminna en hel del om varandra, men ändå skilja sig från varandra på någon punkt. Så talar vi i finlandssvenskan (liksom i finskan) om att inte lägga ett strå i kors, medan det rikssvenska uttrycket är inte lägga två strån i kors, vilket onekligen är mer logiskt. Vidare säger vi ha öga för något, medan man på rikssvenska har blick för något. Hos oss får många ett problem på nacken, men talar man rikssvenska får man problemet på halsen. Vi säger god morgon yxskaft, medan hälsningen på rikssvenska lyder god dag yxskaft.

Lite större skillnad är det mellan det finlandssvenska uttrycket med händer och tänder och det motsvarande rikssvenska med näbbar och klor, men det intressanta är att en komponent från vartdera uttrycket faktiskt återfinns i finskans kynsin hampain. Så kan liknande idiom uppträda i varierande form i olika språk.

Vi kan glädja oss över våra uttrycksfulla finlandssvenska idiom, men det är bra att vara medveten om att de är provinsiella och inte alltid förstås i Sverige. Därför kan det löna sig att träna idiom med eleverna. Finlandssvensk ordbok är som sagt en guldgruva när det gäller finlandssvenska idiom och deras rikssvenska motsvarigheter. En ganska ny bok som kan vara nyttig för inlärning av idiom är Hans Luthmans Svenska idiom (Folkuniversitetet), som innehåller hela 4 500 svenska vardagsuttryck med förklaringar av uttryckens betydelse och exempel på hur de används. Boken är främst avsedd för personer som inte har svenska som modersmål, men ingenting hindrar att den används också i modersmålsundervisningen. Till boken hör dessutom en övningsbok.

Luthmans bok är avsedd för praktisk språkinlärning och innehåller inte några redogörelser för idiomens etymologi och historia. Vill vi få sådana bakgrundsuppgifter finns det andra böcker som vi kan utnyttja, till exempel Bevingat av Hellsing-Hellquist-Hallengren. I den boken ingår det också en hel del annat än idiom, bland annat ordspråk och talesätt.