Böcker och tidskrifter utgivna av Institutet för de inhemska språken och språkspalter och artiklar skrivna av medarbetare vid institutet

Sär  skrivning och sammanskrivning

Monica Äikäs i Arena 1/2013

Särskrivning av sammansättningar hör till de språkvårdsfrågor som fått mycket uppmärksamhet under en ganska lång tid. Exempel av typen lång hårig dam, sjuk sköterska, skivad kalv lever är legio. Tidigare fanns det en webbplats skrivihop.nu som samlade dem som ondgjorde sig över särskrivningarna. Numera finns gruppen Sverige mot särskrivning på Facebook. Men trots alla ansträngningar har särskrivningarna inte gått att utrota. Personligen tycker jag mig på sistone ha stött på dem oftare än någonsin. För inte så länge sedan reagerade jag till exempel på att en mig närstående ung man hade beskrivit sitt praktikarbete på ett bygge med följande ord: rivan arbet. Inom parentes sagt reagerade jag i detta fall också på annat än särskrivningen.

Språkvårdens argument mot särskrivning har av hävd varit att det leder till missförstånd och försvårar kommunikationen. Men hur tillförlitligt är detta argument? Anna-Malin Karlsson redogör i en språkspalt i Svenska Dagbladet för en undersökning där två grupper fick läsa samma text, den ena med och den andra utan särskrivningar. Undersökningen gav inget stöd för att särskrivning skulle försvåra kommunikationen. Försökspersonerna tyckte att det var lika lätt (eller lättare) att läsa orden  folk hälso argumentet som ordet folkhälsoargumentet. Och visst, särskrivning fungerar ju utmärkt till exempel i engelskan.

Ändå är det än så länge en grundläggande princip i svenskan att leden i en sammansättning fogas ihop i skrift. Det är en regel som det inte tummas på till exempel i Språkriktighetsboken, och den regeln accepteras säkert också av de flesta språkbrukare. I den ovannämnda undersökningen visade det sig till exempel att försökspersonerna hade lågt förtroende för författaren till den text som innehöll särskrivningar. Dessutom är det ett faktum att särskrivning ibland – om än inte så ofta – kan ge upphov till missförstånd. Lars-Gunnar Andersson nämner ett bra exempel på detta i sin bok Vi säger så: Rök fritt i salongen är verkligen inte detsamma som Rökfritt i salongen.

Vi ska alltså fortsätta att skriva ihop sammansättningsled. När det gäller fasta uttryck som består av flera led gäller delvis andra regler.  Det finns visserligen många fasta uttryck som ska sammanskrivas, t.ex. alltmer, densamma, häromdagen, tvärtemot, men det finns också många som ska särskrivas, t.ex. den här, för sent, i dag, i stället, tills vidare, över huvud taget. En lista över sammanskrivna och särskrivna fasta uttryck hittar vi i Svenska skrivregler. Sammanskrivning är förresten något som särskilt vi finlandssvenskar har skäl att se upp med. Vi har nämligen en tendens att sammanskriva många av de uttryck som skrivs isär i standardsvenskan, t.ex. den här, det här, en del, så här.

Ja, detta med särskrivning och sammanskrivning är inte alltid lätt. En i mitt tycke roande liten detalj är att uttrycket isär de facto ska sammanskrivas!