Böcker och tidskrifter utgivna av Institutet för de inhemska språken och språkspalter och artiklar skrivna av medarbetare vid institutet

Finlandismer av olika slag

Monica Äikäs i Arena 1/2014

När man hör ordet finlandism associerar man kanske i första hand till enskilda ord som är typiska för finlandssvenskan, till exempel rådda, dyna och stöpsel. Men de finländska särdragen i språket återfinns inte bara på ordnivån, utan på alla nivåer i språket. I dagens spalt har jag tänkt ta upp två finlandismer som har att göra med syntax och tempusbruk.

Den första finlandismen är bruket av att i en så kallad satsfläta. Det är fråga om meningar av typen Den här artikeln tycker jag (att) verkar intressant, där finlandssvenskar gärna sätter ut ett att medan sverigesvenskar inte gör det. För att förstå mekanismen vid satsfläta kan vi tänka oss att utgångspunkten är meningen Jag tycker att den här artikeln verkar intressant med den överordnade satsen Jag tycker att … och den underordnade satsen den här artikeln verkar intressant. Satsflätan uppstår när ett led i den underordnade satsen (i det här fallet subjektet den här artikeln) får flytta upp i början på den överordnade satsen.  När det som i vårt exempel är subjektet som flyttar upp ska det inte vara något att framför den underordnade satsens kvarstående predikat (i exemplet verkar), utan det ska heta Den här artikeln tycker jag verkar intressant.

Det är mycket vanligt att finlandssvenskar sätter ut att i meningar av den här typen. Det förekommer i alla slags text, till och med i stilistiskt högtstående skönlitteratur. För den som vill lära sig känna igen de fall där det inte ska vara något att finns det en enkel tumregel: att ska inte sättas ut direkt framför ett verb i presens eller preteritum. I exemplet ovan ska att alltså inte sättas ut framför verbet verkar som står i presens. Kommer det däremot in ett subjekt före verbet ska att sättas ut: Den här artikeln tror jag att Lena tycker om. Här föregås verbet tycker av subjektet Lena. I detta fall är det den underordnade satsens objekt, inte dess subjekt, som flyttats fram i den överordnade satsen. Det inser vi om vi jämför med meningen Jag tror att Lena tycker om den här artikeln.

Den andra finlandismen jag ska ta upp är tempusbruket i samband med adverbialet redan.  För en tid sedan läste jag följande mening i en annons om fastighetsförmedling: Sålde du redan din lägenhet? Här står redan tillsammans med preteritum (sålde). I standardsvenskan används perfekt i sådana fall: Har du redan sålt din lägenhet? Enligt Svenska Akademiens grammatik (SAG) väljs perfekt när det handlar om att en avgränsad aktion har fullbordats. Man talar egentligen om tillståndet efter den genomförda aktionen. ­– Bakom det finlandssvenska bruket är det lätt att skönja finskans påverkan. På finska går det ju bra att säga Möitkö jo asuntosi? där preteritum används i kombination med jo trots att det är fråga om en avgränsad aktion.

Om aktionen inte är avgränsad kan redan användas tillsammans med preteritum också på svenska. Det går bra att säga Han satt redan och åt om betydelsen är att han höll på och åt, men om vi säger Han åt redan i betydelsen ’han har redan ätit upp sin mat’ är det fråga om den ovan nämnda finlandismen. Då är aktionen nämligen avgränsad. Det finns dock ett fall där en avgränsad aktion kan uttryckas med redan plus preteritum, nämligen när redan kombineras med en tidsangivelse. Det går bra att säga Han åt redan klockan 6 trots att tanken är att måltiden har fullbordats.