Böcker och tidskrifter utgivna av Institutet för de inhemska språken och språkspalter och artiklar skrivna av medarbetare vid institutet

Den röda tråden

Monica Äikäs i Arena 1/2008

För att en text ska hänga ihop måste det finnas ett innehållsligt samband mellan meningarna och styckena i den. Det här sambandet kan uttryckas bland annat genom referensbindning, som innebär att ord eller uttryck i olika meningar syftar på samma eller besläktade begrepp, referenter. Referensbindning innebär alltså att uttryck för samma begrepp återkommer i texten. Jag ska ta ett enkelt exempel:

Peter har flyttat till Helsingfors. Han trivs bra där, för han har många vänner i staden.

Här har vi två referenter, Peter och Helsingfors, som introduceras i den första meningen. I den andra meningen finns flera ord som syftar på dessa referenter: han som syftar på Peter och där och staden som syftar på Helsingfors. På detta sätt uppstår en bindning mellan meningarna.

I praktiken kan referensbindningen ta sig många olika uttryck. Det kan handla om en direkt upprepning, som när namnet på en person upprepas i en text. Det kan handla om pronomensyftning, som i exemplet ovan där han syftar på Peter och där på Helsingfors. Det kan också handla om synonymi; Helsingfors och staden är synonyma begrepp.

I exemplet ovan syftar olika uttryck på en och samma referent. Det finns också bindningar som bygger på en semantisk relation mellan olika led, till exempel en motsatsrelation:

Han har varit en inbiten rökare. Nu är han helt rökfri.

Referensbindningen kan skapa sammanhangskedjor genom hela texten, när det finns återkommande referenser till samma eller besläktade begrepp. De här sammanhangskedjorna brukar kallas ledfamiljer för att de består av led som hör ihop. En ledfamilj kan till exempel bestå av referenser till en och samma person genom en hel text. Leden kan då vara upprepningar av personens namn eller pronomen som syftar på personen. En ledfamilj kan också bestå av referenser till ett överordnat begrepp. I exemplet med rökaren kan vi tänka oss att sambandsleden rökare och rökfri hör till ledfamiljen rökning. Jag ska ta ett exempel till:

Han såg många fåglar i parken. En duva kom fram till hans bänk och några sparvar kvittrade i en buske.

Här kan vi urskilja ledfamiljen fåglar med sambandsleden duva, sparvar och kvittrade samt ledfamiljen  park med sambandsleden bänk och buske. – De båda exemplen ovan är korta och enkla för åskådlighetens skull, men i praktiken kan en sammanhangskedja gå genom en hel lång text.

Referensbindningen är den viktigaste typen av textbindning. Det är mycket i skrivundervisningen som har anknytning till den, till exempel de råd eleverna får om att pronomensyftningen måste vara tydlig, att bestämd form ska användas för kända begrepp och obestämd form för nya, att synonymer ska användas på ett vettigt sätt. En mer övergripande fråga för skrivundervisningen, som också har att göra med referensbindning, är att en text ska ha en röd tråd. Här verkar sammanhangskedjorna, ledfamiljerna, spela en viktig roll. Ledfamiljerna ska byggas ut ordentligt, fördjupas – när ett begrepp introduceras i en text är det viktigt att följa upp det med referenser genom texten. En god text ska inte innehålla många lösa trådändar. I boken Hur hänger det ihop?, som den här spalten bygger på, citerar Catharina Nyström ett skrivråd av Anton Tjechov: ”Om ett gevär hänger på väggen i novellens början måste det avfyras innan novellen är slut.” Tjechovs råd är relevant för många slag av text, inte bara för noveller.