Allmän information om språk och språkpolitik.

Finlands språklagstiftning


I Finland fastställs rätten till eget språk och egen kultur genom grundlagen. Språklagen, som reglerar förhållandet mellan nationalspråken finska och svenska, och den samiska språklagen stadgar om individens rätt att använda sitt eget språk i kontakt med myndigheter. Arbetet med en lag för teckenspråk pågår. Därtill finns det ett flertal andra lagar där det stadgas om språk och språkliga rättigheter.

Finlands grundlag (731/1999)

I grundlagens 17 paragraf fastslås det att alla har rätt till sitt eget språk

17 paragrafen i grundlagen

Språklagen (423/2003)

Vår nuvarande språklag trädde i kraft 2004 och ersatte då språklagen från 1922. Språklagen reglerar förhållandet mellan finska och svenska och föreskriver att alla medborgare har rätt att använda sitt modersmål i kontakt med myndigheter.

Samiska språklagen (1086/2003)

Samiska språklagen ska trygga rätten för samerna att bevara och utveckla sitt språk och sin kultur och deras rätt att använda sitt eget språk hos domstolar och andra myndigheter.

Teckenspråkslagen (359/2015)

Teckenspråkslagen trädde i kraft under våren 2015.

Språkfrågor i annan lagstiftning

Språkliga frågor ingår i ett flertal andra lagar utöver grundlagen och de regelrätta språklagarna, t.ex. lagstiftningen om utbildning, såväl den grundläggande utbildningen som gymnasier, yrkesutbildning och universitet, lagstiftningen om social- och hälsovård och barnomsorg, kommunallagen och sametingslagen m.fl.

Justitieministeriet följer upp hur språklagstiftningen tillämpas och rapporterar regelbundet.