Allmän information om språk och språkpolitik.

Teckenspråken i Finland


Det finländska teckenspråkssamfundet etablerades i mitten av 1800-talet. Då återvände Carl Oscar Malm (1826–1863) till Finland efter elva års skolgång i Sverige. Malm, själv döv, grundade landets första dövskola och introducerade teckenspråket från Sverige. Det spred sig så småningom bland de döva i Finland och ett finskt och ett finlandssvenskt teckenspråk växte fram.

Finskt teckenspråk utgör modersmål för 4 000–5 000 döva, och det talas därtill som andraspråk eller främmande språk av 6 000–9 000 personer. Antalet talare av finlandssvenskt teckenspråk har länge uppskattats till ca 300, varav hälften döva. En kartläggning utförd 2014–2015 visar dock att antalet döva talare bara är ca 90 numera, varav en stor del har hög ålder. Enligt Unescos kriterier  är det finlandssvenska teckenspråket allvarligt hotat.

Finlandssvenska döva uppger att de har lättare att förstå (och bli förstådda av) sverigesvenska döva än vad finska döva har. Som minoritetsspråksanvändare anpassar sig finlandssvenska döva även i hög grad då de kommunicerar med en person som använder finskt teckenspråk, och förståelsen är för det mesta oproblematisk också mellan dessa språkgrupper.

Tillbaka till rubrikerna

Teckenspråk som språkliga system

Precis som talade språk består teckenspråk av ett begränsat antal strukturella drag. De talade språkens ord motsvaras i teckenspråk av tecken, och tecknen bildas genom kombinationer av fem olika element:

  • handform
  • händernas position
  • händernas  rörelse
  • händernas och fingrarnas orientation
  • icke-manuella element (ansiktsuttryck, mun-, huvud- och kroppsrörelser).

Ordningsföljden på tecknen, ansiktsuttryck, och huvud- och kroppsrörelser och det tredimensionella rummet kan utgöra grammatiska element och bygger upp satserna.

Tecknen i olika teckenspråk kan vara mycket olika, men grammatiskt verkar teckenspråken stå betydligt närmare varandra än vad olika talade språk gör. Medan talade språk är sekventiella är teckenspråk i mycket hög grad simultana och rumsliga. En viss handform kan kombineras med en framåtriktad rörelse för att ange framtid och med en bakåtriktad för att ange gången tid medan grundbetydelsen är densamma. På grund av den typen av logik och tack vare bildliga element har döva lättare att lära sig kommunicera med döva från andra länder än vad användare av talat språk har.

Med hjälp av handalfabetet kan motsvarigheter till talspråkliga ord bildas, dvs. stavas. Detta används  om tecken för en företeelse saknas och i all synnerhet i fråga om namn på personer och orter som inte har (hunnit få) teckenspråkiga namn.

Tecknad svenska eller tecknad finska är inte detsamma som svenskt teckenspråk eller finskt teckenspråk. Tecknat tal är ett slags hjälpspråk och följer ordningsföljden och strukturen hos det talade språket. Tecknat tal och teckenspråk kan användas taktilt, vilket möjliggör kommunikation med dövblinda.

Tillbaka till rubrikerna

Finskt teckenspråk

Finskt teckenspråk har ett standardspråk. Det kännetecknas av en klar satsbyggnad, omsorgsfull artikulation av tecknen och ett allmänspråkligt teckenförråd. Men teckenspråkigt standardspråk har inte en lika etablerad form som t.ex. finskt och svenskt standardspråk. De talade språken har en  lång skriftlig tradition att falla tillbaka på och talarna har tillägnat sig allmänspråket under många års skolgång. Teckenspråk har inget skriftspråk, och döva kommunicerar skriftligt på omgivningens språk – ett främmande språk för dem.

Det finns språkliga generationsskillnader som till en del beror på attityderna i samhället. Äldre döva har ett språk som ligger närmare talad finska. Finska var prestigespråk när de växte upp, och teckenspråk var förbjudet i skolorna. Unga och medelålders döva har vuxit upp i ett tolerantare samhälle. Teckenspråket har utökat sina domäner. Det syns både i lexikon och grammatik.

Numera genomgår många dövfödda barn operation och får hörselimplantat med åtföljande hörselrehabilitering. De integreras bland hörande barn i sina närskolor. Sammantaget innebär detta att de barn som växer upp i hörande familjer inte lär sig teckenspråk.

Tillbaka till rubrikerna

Finlandssvenskt teckenspråk

Finlandsvenskt teckenspråk har tagit intryck av omgivande språk. Svenska kommer till synes t.ex. i munrörelserna, i de tecken som påverkats av handalfabetet och i form av översättningslån. Också finskt teckenspråk har påverkat språket. Det finlandssvenska teckenspråket kännetecknas också av stor variation. Ett etablerat standardspråk finns inte i samma grad som för finskt teckenspråk.

Tillbaka till rubrikerna

Det finlandssvenska dövsamfundet

Det finlandssvenska dövsamfundet har aktiverat sig på 2000-talet för att revitalisera och stödja sitt språk. Det är en akut uppgift, för största delen av språkanvändarna har hög ålder. Samhälleliga strukturer som skulle fungera språkbevarande saknas. Det finns inget ställe där språket på ett naturligt sätt skulle överföras till en yngre generation.

Efter att dövskolan i Borgå lades ner 1993 måste finlandssvenska familjer med döva barn söka andra lösningar. Många familjer flyttar till Sverige till orter med teckenspråksskolor. Av de som stannar i Finland väljer många finska dövskolor och tillägnar sig därmed finska som  skriftspråk.

Tolkar för finlandssvenskt teckenspråk har inte utbildats efter 1993.

Mer information om teckenspråk och döva får man på Finlands Dövas Förbunds webbplats och på Sveriges Dövas Riksförbund. I bokform hittar man mer på finska i böckerna Maahan lämpimään (red. Eeva Salmi & Mikko Laakso) och Viittomakieliset Suomessa (red. Anja Malm). Om finlandssvenskt teckenspråket kan man läsa i Se vårt språk! Näe kielemme! (red. Karin Hoyer och Karin Kronlund-Saarikoski).

Tillbaka till rubrikerna