Allmän information om språk och språkpolitik.

De svenska dialekterna i Finland


I kustområdena i Finland talas svenska dialekter som härstammar från det fornsvenska språk som svenska kolonister förde med sig från Mellansverige från och med 1100-talet. Vid en indelning av svenska dialekter i större huvudområden brukar de svenska dialekterna i Finland och de svenska dialekter som tidigare talades i Estland sammanföras till gruppen östsvenska dialekter. De östsvenska dialekterna har flera gemensamma drag med de uppsvenska, men också med de norrländska dialekterna.

I dag talas svensk dialekt i fyra regioner i Finland: i Österbotten, på Åland, i Åboland och i Nyland. Det har också talats svenska dialekter i delar av norra Satakunta. Institutet för de inhemska språken har ett svenskt dialektordsregister på över en miljon ordsedlar. Utifrån detta dialektordsregister utarbetas en ordbok, Ordbok över Finlands svenska folkmål.

Tillbaka till rubrikerna

Dialektområden

De svenska dialekterna i Finland brukar indelas i tio mindre dialektområden. Österbotten, som omfattar kustremsan i västra Finland mellan Karleby i norr och Sideby i söder, kan delas in i områdena norra, mellersta och södra Österbotten. Åland indelas i västra och östra Åland. Åboland omfattar skärgården sydväst om Åbo och indelas i västra och östra Åboland. I Nyland talas det svenska dialekter längs sydkusten mellan Hangö i väster och Pyttis i öster. De nyländska dialekterna brukar indelas i områdena västra, mellersta och östra Nyland. Se karta över dialektområden.

Tillbaka till rubrikerna

Dialektala drag

De svenska områdena i Finland har haft ett perifert läge inom det svenska språkområdet. Svenska dialekter i Finland har därför bevarat många dialektdrag som i Sverige enbart påträffas i vissa dialektområden, såsom Norrland eller Västerbotten. Dialekterna i Finland kännetecknas av många ålderdomliga drag (arkaismer). Samtidigt har nybildningar (novationer) genomförts, antingen självständigt eller i anslutning till dialekter i Sverige. Bland novationerna är förenklingen av accentsystemet påfallande. Bara i vissa delar av västra Nyland upprätthålls motsättningen mellan grav och akut accent. Den svenska befolkningen i Finland har under århundraden levt sida vid sida med finska grannar och svenska och finska granndialekter har därför påverkat varandra (språkkontakt).

Arkaismer

Exempel på arkaismer som förekommer i stora delar av det svenska språkområdet i Finland (se kartor i högra spalten): 

  • Diftonger: stein ’sten’, höi ’hö’, bröut ’bröt’.
  • Uttal av g, k, sk ”hårt” framför främre vokal: gära eller göra ’göra’, kärrå ’kärra’, skära, i andra uttalas orden djära, tjärrå, stjära eller med palatalisering.
  • Fornsvensk stavelsekvantitet i t.ex. fara och viku eller viko ’vecka’ uttalade med kort vokal, drööm och toom med lång vokal, blåått och föödd med lång vokal + lång konsonant.

Novationer

Exempel på novationer som förekommer i de svenska dialekterna i Finland.

  • Apokope (int ’inte’, kast ’kasta’, tåm tär stoor gåålan ’de där stora gårdarna’) har starkt påverkat de svenska dialekterna i Finland. Apokopen har bidragit till att ordböjningen har förenklats.
  • Norrländsk förmjukning (diitje ’diket’, bättjin ’bäcken’, väddjen ’väggen’).
Tillbaka till rubrikerna

Prov på svenska dialekter

Finlandssvenska: Spara talet (Svenska Litteratursällskapet i Finland)

Sverigesvenska: Dialektdatabasen SweDia 2000, Umeå

Tillbaka till rubrikerna

Mer om svenska dialekter

Du kan läsa mer om svenska dialekter på webbplatsen för Institutet för språk och folkminnen.

Tillbaka till rubrikerna