Specialordböcker

Ordböcker som inte är allmänna utan gjorda för något särskilt syfte kallas specialordböcker. Det finns specialordböcker av olika typ. En omfattande grupp är fackordböcker, som hänför sig till något särskilt fackområde, dvs. handel, juridik, teknik osv. Specialordböcker kan vara både en- och två- och ibland till och med flerspråkiga.

I fackordböcker lönar det sig vanligen inte att leta efter allmänspråkliga ord, lika litet som det lönar sig att kontrollera specifik fackterminologi i allmänspråkliga ordböcker. De terminologiska ord och uttryck som förekommer i allmänordböcker är sådana som bedömts ha en viss spridning i allmänspråket. Fackordböcker ska inte blandas samman med regelrätta terminologier.

En annan typ av ordböcker är sådana som inriktar sig på en viss språkvarietet (eller flera olika varieteter) i ett visst område, t.ex. dialektordböcker, slangordböcker och ordböcker över regionalismer.

I de egentliga dialektordböckerna beskrivs ordförrådet i sin helhet – alltså också ord som är gemensamma för dialekt och standardspråk. Beskrivningen kan gälla en enstaka dialekt, dialekterna på ett större dialektområde eller rentav dialekterna i ett helt land. Ordbok över Finlands svenska folkmål är en ordbok över samtliga dialekter på det finlandssvenska språkområdet.

Ordböcker som beskriver bara det ordförråd som är specifikt dialektalt/regionalt (s.k. idiotikon) är i strikt lexikografisk mening inte dialektordböcker utan ordböcker över regionalismer. Till denna grupp hör Finlandssvensk ordbok. Den förtecknar ord som förekommer bara i finlandssvenska (t.ex. chokladstång) och ord som används i en annan betydelse i finlandssvenskan än i sverigesvenskan (t.ex. semla).

Specialordböcker är också t.ex. synonymordböcker, etymologiska ordböcker, korsordslexikon, rimlexikon, baklängesordböcker och liknande.