Tvåspråkiga ordböcker mellan finska och svenska

Tvåspråkiga ordböcker är ofta monodirektionella, dvs. de är gjorda med den ena språkgruppens behov för ögonen. Detta gäller i hög grad ordböcker mellan finska och svenska. De är avsedda för finskspråkiga och ger därmed inte tillfredsställande uppgifter om finskan för den som har svenska som modersmål. Det här framgår tydligt av artiklarna kalkylator och laskin i WSOY:s mellanstora finsk-svensk-finska ordbok. I båda delarna får man veta hur kalkylator böjs och uttalas men man får ingen information om det finska ordet laskin. Detsamma gäller Stora svensk-finska ordboken (se artikeln kalkylator).

Det enda undantaget är Stora finsk-svenska ordboken där strävan har varit att åtminstone delvis beakta också den svenska målgruppens behov. Böjningen av de finska uppslagsorden ges i den tryckta ordboken i form av en kod (se artikeln laskin). Koden går att slå upp i en tabell med modellord. I cd-romutgåvan visas böjningen under artikeltexten.

På nätet finns det en fritt tillgänglig ordbok mellan svenska och finska, nämligen Svensk-finskt lexikon i Lexin-serien. Ordboken är visserligen gjord i Sverige, men inte heller den vänder sig till svenskspråkiga. I likhet med hela Lexin-serien är den uttryckligen gjord för invandrare i Sverige och i detta fall alltså sverigefinnar. I artikeln kalkylator är det uppslagsordet vi får information om och inte om laskin.