Tvåspråkiga ordböcker

Den typ av ordböcker som många förmodligen känner bäst till är de tvåspråkiga ordböckerna. Dem stiftar man i regel bekantskap med under skoltiden.

Mindre bekant är kanske att det finns olika typer av tvåspråkiga ordböcker. De engelsk-svenska ordböcker som sammanställts i Sverige är nästan undantagslöst avsedda för svenskspråkiga som behöver hjälp med att förstå engelska (receptionsordböcker), medan svensk-engelska ordböcker är avsedda för svenskar som behöver hjälp med att producera texter på engelska (produktionsordböcker). En engelskspråkig person behöver ett annat ordbokspar mellan de två språken, där svenskan är det främmande språket, dvs. det språk som det ges upplysningar om (t.ex. uppgifter om böjning, uttal, konstruktionssätt, typiska uttryck).

Detta faktum har konsekvenser för vilka ordbokspar man ska välja. Om man t.ex. håller på att lära sig italienska och är missnöjd med ordböckerna mellan italienska och svenska kan det hända att man vill köpa en ordbok mellan italienska och engelska som komplement.  En sådan ordbok ska man dock inte köpa i Italien, för där är ordböckerna gjorda för italienare, och engelskan utgör det främmande språket som man får upplysningar om. Är det italienska man behöver få information om ska man köpa den italiensk-engelska eller engelsk-italienska ordboken i ett engelskspråkigt land.

I bästa fall kan man ha tur och få tag på en bidirektionell ordbok, alltså en ordbok som är anpassad för bägge målgrupperna, men sådana är inte särskilt vanliga, så det gäller att vara observant. Man ska aldrig köpa en ordbok utan att läsa förordet och bläddra i den för att kontrollera att man får den information man behöver. Vi har för övrigt exempel på betydligt närmare håll, nämligen ordböcker mellan finska och svenska.