Ansvaret för Finlands språk ligger hos finländarna själva
Denna text är en översättning av direktör Pirkko Nuolijärvis debattartikel som ingick i Helsingin Sanomat 6.11.2008. Läs originaltexten här.
Finlands regering har fattat ett beslut om nedskärningar på sammanlagt 14 445 årsverken vid statliga arbetsplatser under åren 2007–2014. Har politikerna frågat sig om en sådan åtgärd leder till verkliga besparingar eller enbart till att man riskerar viktiga mänskliga och kulturella värden?
Forskningscentralen för de inhemska språken, Focis, utför ett arbete som alla språkbrukare har nytta av. Vi publicerar kulturellt viktiga ordböcker och handböcker, erbjuder kostnadsfri språkrådgivning, avger utlåtanden om val av ortnamn, utbildar statligt och kommunalt anställda personer i att skriva klart samt analyserar språkformer som är centrala i samhället, till exempel myndighetstexter. Vårt språkvårdande arbete är allmänt uppskattat. Vi har omfattande språkarkiv och våra webbsidor erbjuder material som alla medborgare kan ta del av.
Focis arbetar också med andra språk än nationalspråken finska och svenska: de samiska språken, romani och teckenspråk. Vi deltar aktivt i det internationella samarbetet inom branschen, och många systerorganisationer – sådana finns i nästan alla europeiska länder – ser det finländska sättet att sköta dessa uppgifter som ett föredöme. På finansiärshåll har man inte heller haft något att anmärka på verksamhetens kvalitet eller på resultaten.
I Finland är Focis det enda forskningsinstitutet och expertorganet utanför universiteten som arbetar med landets språk. Focis lyder under undervisningsministeriet. Produktivitetsprogrammet innefattar en nedskärning på 12 årsverken under åren 2007–2011 och, enligt ett förslag från undervisningsministeriet, 22 årsverken under åren 2012–2015. Totalt är det alltså fråga om en nedskärning på 34 årsverken, det vill säga en tredjedel av Focis nuvarande personal som omfattar cirka 100 personer.
Nedskärningarna innebär att verksamheten måste inskränkas kännbart. Vem ska då skriva ordböcker, följa nuspråkens utveckling och bedriva språkvård? Hur går det med språkrådgivningen och med nya projekt, till exempel samarbetet med lagstiftarna? Hur ska medborgarna få tillgång till nytt språkmaterial? Hur ska minoritetsspråken, vars andel redan nu är för liten, få plats i Focis verksamhet i framtiden?
Personalminskningen är inte ett problem enbart för Focis, utan påverkar hela branschen. De föreslagna nedskärningarna är så stora att Focis inte kan ledigförklara en enda tjänst för nyutexaminerade unga akademiker under de närmaste sju åren.
Ett internationellt tänkesätt och nationell kultur är inte varandras motsatser; den som uppskattar sitt eget språk och sin egen kultur har också lättare att förstå företrädare för andra språk och deras kultur. Ändå är det fortfarande så att ansvaret för vård av och forskning i ett lands språk vilar på staten i respektive land. Detta ansvar bär Focis tillsammans med andra. Ett färskt exempel är att Focis i samarbete med den finska institutionen vid Helsingfors universitet arbetar på ett handlingsprogram för finska språket som ska innehålla förslag om hur finskans ställning kan säkras inom olika sektorer i samhället: skolvärlden och forskarsamhället, myndigheternas verksamhet och företagen, språkteknologin, medierna och fritidsverksamheten.
En mekanisk personalminskning väcker många frågor. Är finskans och svenskans ställning i en värld som domineras av engelskan så stabil att staten inte längre behöver stödja vård av och forskning i dessa språk i samma utsträckning som hittills? Måste vi helt avstå från arbetet med samiska, romani och teckenspråk? Tycker beslutsfattarna att det är bra att doktorer i finska och svenska språket står utan arbete eller arbetar med uppgifter som inte motsvarar deras utbildning i stället för att göra en insats på sitt eget område? Kan det vara så att statens pensionslag, som lockar arbetstagarna att stå kvar i tjänst till 68 års ålder, inte gäller språkforskarna? Är det tvärtom önskvärt att dessa slutar arbeta tidigare så att ”produktivitetsprogrammet” ska lyckas? Kan Focis inte längre ta emot extern finansiering, eftersom också anställda som arbetar med sådan finansiering räknas med i årsverkena?
Det har hållits tillräckligt många festtal om hur viktigt det är med språk och identitet. Vi behöver inga fler högtidliga tal. Vi behöver inte heller hänvisningar till partiprogram där det talas om språkets och kulturens betydelse om programmen ändå arrogant förbigås av ministrarna.
Det är politikernas och alla andra finländares sak att verka för de språk som används i Finland. Om möjligheterna att utföra detta arbete blir sämre, försvagas samtidigt värdegrunden för hela vår kultur, grunden för finländarnas självkänsla och uppfattning om sin plats i världen. Om uppgifter som är centrala för våra språkgemenskaper inte kan skötas av ett statligt institut måste vi fråga oss av vem de i så fall ska skötas.
Pirkko Nuolijärvi
direktör, professor
Forskningscentralen för de inhemska språken
