Mariska

I dagens läge finns det ca 670 000 marier. Av dem bor knappt hälften i republiken Mari El (Marij El på mariska), som ligger vid mellersta Volga. Trots att republiken är uppkallad efter marierna är den största folkgruppen rysk. Över 100 000 marier bor i Basjkirien och ca 60 000 i Kirovs län norr om den mariska republiken. Ca 542 000 av marierna talar mariska som modersmål.

Det finns fyra huvuddialekter av mariska. Den största delen av marierna talar östliga dialekter som är ganska nära besläktade, nämligen ängsmariska och östmariska som talas i de östra delarna av den mariska republiken. De som talar östliga dialekter har svårt att förstå dem som talar västliga dialekter eller bergsmariska. Ca 5 % av marierna talar den västliga dialekten. Också den nordvästliga mariskan kan räknas som en egen dialekt, trots att den ofta förknippas med bergsmariskan.

Det mariska skriftspråkets uppkomst kan räknas från år 1775, då en marisk grammatik kom ut i St Petersburg. Redan i detta verk kan man urskilja ambitionen att skapa ett gemensamt skriftspråk. Den ortografi som skapades för grammatiken kom att användas de följande hundra åren. På 1870-talet fattades ett beslut om att skriftspråket skulle basera sig på ängsmariskan. Trots detta utgavs också litteratur på bergsmariska, vilket betyder att det har funnits två mariska skriftspråk sedan slutet av 1800-talet. På 1920-talet strävade man åter efter att åstadkomma ett gemensamt mariskt skriftspråk, men denna önskan uppfylldes inte. Fortfarande finns det alltså två olika mariska skriftspråk, nämligen östmariskan och västmariskan. Båda skriftspråken baserar sig på det kyrilliska alfabetet.

Marierna har länge levt granne med turkiska folk, framför allt tjuvasjer och tatarer. Grannsämjan har varit god, och umgänget har lämnat tydliga spår i det mariska språket. I den mariska vokabulären ingår till exempel rikligt med lånord från de turkiska språken. Inflytandet från ryskan är från senare tid och det växte drastiskt särskilt under 1900-talet. På 1990-talet återuppväcktes också intresset för modersmålet i och med det nationella uppvaknandet. År 1995 blev mariskan ett av den mariska republikens språk, men i praktiken har det hittills inte uppnått den ställning som ursprungligen eftersträvades.

Upptäcktsresandena Volmari Porkka och Arvid Genetz samlade ord i de tjeremissiska dialekterna redan på 1880-talet. Det mest omfattande dialektmaterialet samlade Yrjö Wichmann åren 1905–1912. Också Martti Räsänen, som senare kom att bli känd som turkolog, samlade material under åren 1915–1917. Det nyaste materialet samlade T. E. Uotila och Erkki Itkonen in bland tjeremissiska krigsfångar åren 1942–1943.

Målet med den tjeremissiska dialektordboken som är under arbete är att publicera de gamla dialektsamlingarna så att de kan användas av såväl forskare som intresserade lekmän.