Äldre finskt skriftspråk

Som äldre finskt skriftspråk definieras språket i texter från den första tryckta finska boken, Mikael Agricolas abc-bok från 1540-talet, fram till år 1810, när den s.k. dialektkampen började. Skriftperioden benämns också ofta svenska tidens litteratur.

Det äldre finska skriftspråket återgår i huvudsak på de västfinska dialekterna och ordförrådet avviker till en del från det nutida. Ortografin hade ännu inte befästs och man stavade ofta enligt modell från främmande språk såsom svenska och latin. Största delen av texterna är översättningar och därför präglas satsbyggnaden av en del drag som är främmande för modern finska.

Tidsperiodens texter utgörs till största delen av religiös litteratur, från bibelöversättningar till likpredikningar. En annan betydande textgrupp är lagtexterna som också de är översättningar. Almanackstexterna behandlar ämnen som ligger närmare det praktiska livet. Texter som kunde klassificeras som skönlitteratur utgör en försvinnande liten del. Idéströmningar och förändrade uppfattningar återspeglas både i de religiösa (t.ex. postillorna) och de administrativa texterna (t.ex. förordningarna) samt i en ökning av de olika textgenrerna.